Kajsa, Cliff & Bruno

Efter en dryg helg med flyttstök halva lördagen och städning resten av helgen så har jag nu funnit mig tillrätta i rollen som singel. Sven flyttade tillbaks till Östersund.

Igår var det IPO träning på schemat. Tog med Voodoo trots att hon är i löp och inte är helt på hugget. Lydnaden gick riktigt bra och vi fick till en riktigt fin apportering med bara lite tugg och en mycket bra ingång. Som vi har tragglat med denna apportering. Hon är lite flistugg lilla damen och har så otroligt mycket energi att hon glömmer bort ibland hur en IPO ingång ska se ut vid apporteringen.
Skyddsarbetet var jag riktigt nöjd med. Hon fick avsluta med en rondering där hon visserligen grísade lite men i övrigt gjorde ett fint jobb och till och med satt vid anskällningen mot figg.

Cliff fick en snabb genomkörning med fritt följ och fjärr. Han gjorde bra ifrån sig trots att jag haft goluktande Voodoo på planen innan. Nice!
Även Bruno fick komma upp på plan. Provade både sitt och ligg med mycket störning och han fixade det! Glad jag blev då!


Förra veckan var vi på medlemsmöte. Jossa fick gulla med en jättetrevlig border terriervalp och blev hur kär som helst. Hon hade lätt kunnat sätta honom i fickan och ta med honom hem.


Hon är lite valpsugen tror jag;-) Tyvärr reagerade Jossa häftigt på möglet i klubbstugan. Hon fick börja med att ta ut linserna medan vi var där men blev bara sämre och sämre under kvällen. Natten fick hon tillbringa på akuten. Ögonen svällde igen fullständigt och hon hade mycket svårt att andas. Inte roligt alls! Tyvärr verkar hon ärva mina allergier. Jag klarade mig betydligt bättre den här gången. Men nu vet jag att jag ska ta antihistamin innan jag tillbringar någon tid i klubbstugan. Trist men sant.


Nu vandrar hundarna & jag mot nya mål i livet...

                        
Vår och nya tider. Kan lugnt säga att det händer mycket kring mig nu. Att få sålt huset gör ju att en kvarnsten lättade runt halsen på mig. Men samtidigt gör det ont att sälja mitt hus. Det fanns ju en anledning till att jag köpte det.
Den här våren har varit tyngre än någonsin för mig. Inte bara för ekonomin. Det har varit så mycket annat också som tagit av den lilla energi jag hade kvar. När Cliff var som sjukast trodde jag att det var dags att skicka mig på Umedalen för gott. Trodde ärligt ett tag att jag skulle gå sönder. Tyck gärna att jag är sjåpig, men om man har det jag har i "ryggsäcken" behövs det inte mer för att man ska brista.
Familjeangelägenheter, ekonomi, jobbsituation tog för mycket av mig och till slut blev det för mycket. Känslomässigt gick jag in i väggen och blev bara tom. Jag stängde av helt enkelt för att orka leva vidare.

Nu ska jag köra ner huvudet och kämpa vidare. Visst blir det tungt ekonomiskt med lån på huset i tolv år framåt, ensam med hyran och annat. Att rodda tre krävande hundar blir inte heller lätt. Men om jag ska fixa det här måste jag göra det själv. Jag vill kunna träna hundarna med all den tid det tar. Vill kunna åka iväg på möten, övningar och Gud vet vad utan att ta hänsyn till någon annan. Jag vill kunna satsa 110 % på jobbet (jo jag är arbetsidiot) utan att behöva få dåligt samvete för någon annan. För hur det nu är så är det Jossa, övrig familj, hundarna & jobbet ( i nämnd ordning) som ger mig energi att kämpa på. Det finns inte plats för någon karl i mitt liv just nu.

Mer uttömmande än så här tänker jag inte bli. Det får helt enkelt räcka så. Det är tråkigt det som hänt men ibland måste man ta svåra och obekväma steg för att komma vidare i livet.
Det är bara att ta det bästa av det man varit med om, glömma resten och se framåt....

                          
Äntligen sålt det förbannade huset! Nu ska jag bara ut nästa helg och forsla undan mer skrot som vi inte fick med i höstas. Vad skönt att slippa gruva sig över alla sjukt dyra elräkningar, fruset vatten och annat elände.
Visserligen åker jag på att betala dyra lån i tolv år framåt, men jag börjar ju bli van vid att leva på existensminimum nu. Det ska svida om man är dum....

Har haft det lite si och så med hundarnas aktivitets schema förra veckan. Inte lär det bli bättre den här veckan heller. Shit happends!
Bruno har fått klickerövningar och vi övar nu ligg. Han lockar till många skratt. Det är lite Marmaduke över honom. Massa ben och noll kroppskontroll. Söta knäppa hund;-)
Cliff är uppe i det blå men vi har i alla fall kommit en bit med krypet. Fortsätter med klicker vilket innebär en klar förbättring jämfört med tidigare övningar.
Voodoo får vila så länge hon dropplöper. Bara motion för hennes del.


Nu är våren här. I alla fall enligt fåglarna. Jag tvivlade starkt igår på att det var vår. Kallt blåsigt och trist.

Var ut till huset igår och kollade upp vattnet. Som den pessimistiska eller realistiske norrbottning jag är så hade jag inga som helst förhoppningar på att det skulle finnas vatten. Vilken lycka när det skvalade ur kranarna! Äntligen!
Kan ju vara en fördel om det finns vatten när huset ska säljas. Måste höra om de tilltänkta köparna vill bråka om en skoterjävel eller om jag måste fortsätta tjafsa med myndigheter. Ibland är det svårt att hålla sig neutral;-(


Sen blev det att testa om bilburen gick in i golfen. Det var på det beryktade, men det gick!  Måste ju kunna kuska omkring med alla tre hundarna och trafiksäkert ska det vara. Nu är det bara att fixa en grind till bakluckan. Men det måste vänta tills jag skrapat ihop mer pengar.


Cliff kollade att allt gick rätt till samt kollade upp sin nya bilplats. Jo den duger enligt honom. Han får åka längst bak eftersom jag inte riktigt litar på att de andra två kan hålla gaddarna borta från inredningen i bilen. Dessutom är Cliff den enda av de tre som jag litar på att han sitter kvar när jag öppnar luckan bak. Men jag vill ändå ha en grind så att jag kan få bättre genomvädring när bilen står parkerad varmt tex på klubben.

Nu reser vi mot nya mål....

Tragglar vidare med träning av hundarna med mycket varierande resultat. Voodoo krånglar ju alltid med löpen. Hon började ju löpa efter Vindelälvsdraget, men det fes som av när Cliff var sjuk. Nu löper hon för fulla muggar vilket innebär att Cliff är helprillig. I och för sig är det väl positivt att hon behagar löpa för det tyder väl på att hon anser att Cliff är frisk nog att bli pappa. Den här gången ska han inte alls få bli pappa om jag har det minsta att säga till om.

Voodoo fungerar dåligt att träna när hon löper. Hon tappar fokus och är inte alls med i matchen som hon brukar. Cliff har hjärnan i pungen och är inte heller den mest lätt tränade nu. Bruno har ingen pung att ha hjärnan i, men han har ersatt sin hjärna med ett doftcentra mellan öronen. Han bara nosar och nosar och nosar i all evinnerlighet. All hans "mentalträning" sker inomhus  ett tag till. Vi ska ju inte utmana ödet hur mycket som helst. Även om jag har bra tålamod så räcker det inte hur långt som helst.


Ungefär så här känner jag mig med träningen nu....

Ännu en dag med synbart bra väder. Det blåser förstås som vanligt i Umeå.
Ikväll är det möte i kompanistaben samt städning av stabslokalen. Känns ju inte alltför motiverande när man kan träna hund istället;-)

De två som är med mig på dagarna stortrivs i vackervädret. Voodoo har badat. Igen! Knäppa hund!
Här bevakar hon sin leksak så ingen annan ska smyga sig på den.


För då blir det blixtsnabb attack. Hon är inte så go att tas med lilla bitchen. Men sen har hon ju jordens retsticka med sig också. Bruno retar henne gärna så länge hon har en leksak eller ännu mer om jag har kopplat upp henne. Då är han sååå mycket lillebror och ett pain in the ass.


Han kan låtsas lukta på blommorna som den värsta Ferdinand och helt plötsligt kasta sig över hennes leksak. Idag var den extra rolig. Hon fick ju en ny eftersom hon dränkte sitt spenkoppsgummi. Ett skinn från en gammal vinterjacka duger bra. Jag får nog leta upp ett till honom också. Han vill ju också ha!


Men när han dragit sig en bit in i skogen i dofternas värld så tar hon sig tid att snutta med ett äckligt dyngsurt skinn som badat tillsammans med henne. Nu hänger det på tork UTANFÖR bilen. Äckelpäckelhund!


Ferdinand. Det är så mycket dofter överallt. Och allt luktar så gott. Våren måste vara ett doftparadis för alla doftglada hundar;-)

Varit lite huslig och duktig idag men det räckte inte riktigt hela vägen. Hunnit med att byta gardiner i köket och vardagsrummet, men har sovrummet kvar. Varför ska det vara så urbota trist med hushållsarbete?!
Igår var det däckbyte på två bilar. Jossas bil återstår men hon vände på dygnet igår och försatt chansen lite. Får se om vi hinner ikväll istället.

Köpte en targetstick igår. Började storslaget klicka in Cliff på den och fick snabba resultat med snygga nosduttar. Sen slog fort & fel Kajsa till igen och skyndade för fort. Cliff är konstant hungrig och dessutom understimulerad. Naturligtvis drog han en snabb hård tass på stickan så att den gick sönder. Snyft! Men vi fick till två riktigt snygga krypsteg i alla fall. Jag tror stenhårt på att köra in krypet med targetstick på honom.


Idag har vi dragit på oss dragbälten och expanderlinor sen blev det dogpowerwalk upp på Bräntis. Det gäller att starta försiktigt. Jag misstänker att husse kommer att få grym träningsvärk ändå.
Jag kommer att köra några pass i veckan med hundarna på det här viset efter gångstigarna för att nöta in höger/vänster och stanna. Bra att det inte går så fort när man ska träna in kommandon. Jag tränade in Cliff på det viset och han är idiotsäker på höger/vänster nu.
Det kommer sakta men säkert på Voodoo också. Bruno behöver nötas lite till men han är duktig han också.


Det är värt mödan att gå upp på Bräntis. I alla fall såna här dagar. Sol, blå himmel och härlig utsikt. Framöver så blir det klövjeväskor fullpackade med fika. Nice!

 

Idag kändes det extra skönt att gå lunchrundan med hundarna. Var gode irriterad eftersom jag aldrig får sluta i tid. Sen begriper jag inte varför jag ska stressa varannan vecka för det är fortfarande lika mycket varje vecka ,men de veckor jag jobbar helg måste jag jobba 4 timmar mindre på veckan för att inte få övertid. Så idotiskt! Det märks när folk inte själva jobbar "på golvet". Säger bara en sak-trisslotter! Plötsligt händer det;-)


Voodoo vill ha igång sin springkompis. Han bara luktar och luktar och luktar ju....


Men trägen vinner. Till slut fattade han att det är roligare att springa än att lukta i skogen...


De får väldigt bra träning när de springer lösa. Roligt är det också. Voodoo med ett fast grepp om sin leksak. Bruno har börjat hinna ikapp henne, men när han är nästan framme så visar hon belgarnas suveräna smidighet och då blir han lååångt efter igen...


Oh! Ett vattenfyllt dike. Häftigt! Voodoo först i som vanligt. Bruno lite avvaktande...


Voodoo badade. Bruno har mer självbevarelsedrift. Ibland. Mysigt med årets första bad. Nu blir det bad hemma istället för hon luktar ju inte parfym precis...

Lunchrundorna är som balsam för själen. Jag blir själv gladare när jag studerar dessa mysiga hundar fulla av livsglädje.

 

 

Cliff börjar likna den gamle Cliff som jag känner igen även om han fortfarande är onödigt pilsk. Visserligen är jag lika nojjig varje morgon och kollar igenom honom efter tecken på svullnad.
Han fjäskar hejvilt med både Voodoo & Bruno och får inget tack för det. För enkelhetens skull så följer han med husse på jobbet. Det känns ju inte så roligt att han ska vara med mig och gå kopplad när de andra susar runt i skogen i 180 knyck.

Voodoo & Bruno tränar varandra varje lunchrast. Nu har Bruno insett att bitchen inte är så farlig som hon låter, så han behöver inte komma och gömma sig bakom mig när hon får sina spel. Han har fått upp hastigheten också och hinner ikapp henne så han inte behöver gråta så förtvivlat som han gjorde i början. Då blev han helt konfys för att hon var snabbare än honom.
Jag hoppas att lösträningen ska ge resultat på bägge hundarna. De har väldigt olika löpstil. Det ser man på deras muskler också. Voodoo är mycket musklad fram även ner på frambenen men är ganska moderat musklad baktill. Bruno har riktigt fina muskler baktill. Men han är mer musklad bak än fram. När han springer förstår man varför. Han skottar på bra nog duktigt med bak kärran.
Jag hoppas att han ska få Voodoos smidighet och snabbhet och att Voodoo ska få hans uthållighet och löphuvud. Hon är sån extrem kortdistanshund så hon är slut efter 5 km. Då har hon gett precis allt. Bruno verkar kunna nöta på betydligt längre.


Det blir mycket pussande hemma. Cliff är väldigt frikostig med pussar åt alla som vill ha;-)

Har försökt att följa aktivitets schemat för hundarna. Cliff får ju inte motioneras än så hans schema föll ju direkt. Men de två andra har fått sina aktiviteter i alla fall. Trots tråkigt vårväder, vulkan aska och annat elände.

Fortsätter klickerövningarna med Bruno. Det går riktigt bra även om det är lite annorlunda att träna honom mot de som jag haft sen de var valpar. Vi fortsätter med sitt övningar i olika varianter och han tycker det är jättekul. Han förstår inte riktigt varför jag bara kör tio godisar i stöten för han skulle gladeligen hålla på en hel kväll.

Voodoo får vanlig IPO lydnad och lite hårda spår. Ska lägga in apporteringsövningar nästa vecka. Det behöver hon.

Cliff har fått elitlydnadsmoment som inte är fysiskt krävande samt hårda spår. Hans ödem är helt och hållet borta nu. Jag har dessutom slutat med Levaxin eftersom jag tycker han blir tokspeedad av tabletterna. Det kan ju aldrig vara bra att han är så varvad att han inte ens sover på nätterna. Jag är fortfarande lite nojjig och kollar hans ben det första jag gör när jag vaknar på morgonen.
Vi håller hanhundarna åtskilda tills han är helt frisk och utan mediciner. De får bara träffas via grinden till sovrummet så där står de och pussas ibland. De går visserligen jämte varandra på promenaderna men jag väntar med att släppa ihop dem ett tag till om utifall att nån av dem börjar kaxa.
När Cliff var som mest galen av Levaxinet så morrade både Voodoo & Bruno åt honom så fort han kom i närheten. Inte så kul.


Idag blev det IPO träningen ute på klubben. Körde igenom BH lydnaden samt lite hopp. Det blev en sjukt lång platsliggning eftersom jag ville vänta in skotten med henne. Hon har ju haft lite problem med för stort skott intresse. Idag låg hon så fint på skotten. Även fria följet var helt problemfritt med skott. Skönt!
På skyddet fick hon köra mot helt ny figurant. Martin var jätteduktig så det gick bara bra. Trodde nog att det skulle bli mer krångel med ny figge och ny bitkudde men hon gjorde det hon skulle och gjorde det bra också. Jag fick henne till och med att springa hela vägen till bilen med kudden.

Bruno fick komma ut och lufta sig också. Plockade ut honom medan det sköts med 6 mm pistolen och det var inga problem alls. Han tyckte alla boxrar som var där var roliga filurer. Inte lönt att köra några övningar i ny miljö med en massa dofter och frolic på plan. Men han skötte sig fint i alla fall.

Cyklade i iskylan med honom nu ikväll. Inte nöjd med nya selen så han ska få springa med den selen som Voodoo har på bilden. Nya selen ligger på mot halsen och det tycker jag inte alls om. Bilselen blir nog bättre. Hoppas att det tinar upp några grusvägar så jag kan börja köra med hundarna framför cykeln istället för i springern. Jag vet minst en hund som vill springa fort;-)

 

Varit till min husveterinär med Cliff idag. Jag höll på att bli galen på min lilla collie. Han är översexuell och försöker våldta Voodoo trots att hon slutat löpa. Han kurtiserar med stackars Bruno och uppför sig som det värsta bokstavsbarnet. Han är så uppe i varv att han inte har ro att sova på natten vilket leder till att ingen av oss andra får det heller. Dessutom är han sjukt alert och vaktig. Minsta ljud ger ståndskall i lägenheten och så drar han med sig de andra två. Kul...NÄ!

I söndags tog jag på eget bevåg bort Furix medicinen. Han mår skit av den och svullnaden hade inte ens funderat på att gå ned. Dessutom fungerar det inte att kissa en hund var fjärde timme om man jobbar.
Döm om min förvåning när svullnaden efter ett dygn utan vätskedrivande började gå ner.

Hur som helst så tänkte jag att allt inte stod rätt till med Levaxinet eftersom han blir hyper av det. Skönt att få ett utlåtande av min veterinär som jag har fullt förtroende för.
Nu ska vi gå ner på en tredjedels dos av Levaxin samt att han får antibiotika och cortison. Lymfkörteln på ena bakbenet är svullen och han har ju faktiskt inte fått någon medicin för inflammationen som blodproverna visade att han hade.
Tack och lov att han har så bra grundkondition, för det är ju inte snälla medikamenter som han gått på hittills. En månads koppelrastning har gjort att han tappat mycket muskler men hjärtat är det bra fart på trots hans ålder.
Nu blir det ännu två veckor med koppelrastning men jag ska få träna lydnad med honom om jag kör moment som inte är så fysiskt ansträngande.

                       
Jag har ju fixat ett aktivitets schema för hundarna. Som den kontrollmänniska jag nu är så tycker jag om att göra schema för hundträningen. dels för att styra upp mig själv men också för att se att hundarna får den träning de behöver.

Igår var det cykling med Bruno. Nu fick han inse att matte inte bara är gullig och snäll. När det gäller cykling är det ovillkorlighet som gäller. Stenhårda regler som jag kräver att de följer. Inget nosande, inget flams och gud nåde den hund som biter i ett koppel. Oooops sa Bruno men fann sig i de nya villkoren direkt. Det enda vi inte fick till riktigt var vilket tempo jag ska ha för att få flyt i traven. Han är svår på att antingen passa eller galoppera och jag vill att de ska trava om de är kopplade till springern i cykeln.

Voodoo fick ett IPO lydnadspass som gick sisådär. Helt nöjd var jag inte. Hon var inte riktigt hundra med på vad vi egentligen höll på med.
Men Cliff gjorde en lydnad som fick mig att glömma bort att andas ett tag. Han gjorde allt tiomässigt. Åh vad lycklig jag blev!

Kvällen har ägnats åt cykling med Voodoo. Cliff fick först hårda spår som gick riktigt bra och sen lite mer fritt följ samt fjärrdirigering. Samma fina lydnad idag. Härligt!
Bruno har vilodag idag och är lika glad och nöjd för det. Jag ska prova ut en cykelsele på honom nu. Hittade en bra på Granngården till ett ännu bättre pris;-)

Dags att införskaffa korv!
För att skingra tankarna och gnugga geniknölarna riktigt ordentligt så har jag börjat med projekt klickerträning av Bruno.
Dagens första tre pass är avklarade och det gick över förväntan. När jag började klickerträna så var det med Cliff och då var han ordentligt grundtränad i lydnad och vi hade en fin relation. Där var det aldrig några funderingar mer än min egen teknik då.
Med Voodoo har det varit löjligt enkelt för hon är den mest operanta hund jag träffat. Men nu skulle jag alltså börja med ett riktigt råämne. Han är inte tränad i dressyr just någonting så det här ska bli riktigt roligt och en rejäl utmaning.
Vi började idag med att första passet klicka in honom och sen börja med att han fick bjuda på ett beteende och det blev ju naturligtvis sitt. Tredje passet började jag lägga in kommando när han visade att han var på väg att sitta. Kul! Nu ska vi skynda långsamt. Den här veckan siktar jag bara in mig på sitt i alla varianter;-)

så nu är det införskaffning av kåååårrrrv som gäller;-)

Cliff är betydligt piggare och gladare nu än tidigare. Känns ju lite vansinnigt att hoppas att han lider av T4, men om det är på det viset så kan man ju få ha en glad och knäpp collie även om han ska gå på medicin resten av sitt liv.
Problemet är att ödemet inte vill gå ner. Han ser fortfarande ut som en häst med lymfangit på ena bakbenet. Så länge han är svälld så törs jag varken motionera honom eller träna lydnad. Dessutom är det ett jäkla bök med tabletterna. Vi jobbar trots allt både Sven & jag och hur lätt är det då att pinka hund en gång i timmen. Alternativet är väl att kliva upp före fan själv och ge honom tablett så han är färdigpissad tills vi ska jobba då...inga bra options.


Den andre killen njuter av livet i fulla drag. Allt är lika roligt. Oavsett om det är snöplumsning i blöt tung snö eller långpromenader i kallregnet i två timmar. Hoppas att det ska bli torrare ute så vi kan börja cykla.
Igår fick han gå med Noki. Hon tyckte det var skönt med en kille som inte satt som magnet bakom rumpan på henne. Lilltjoppan är lite trött på alla äckliga hanhundar som bara ska nosa och nosa i all evinnerlighet.
Nästa vecka har jag tänkt börja lite smått att klickerträna honom. Det kan ju bli en utmaning. Det behöver jag just nu så jag får annat att tänka på än det som är negativt eller oroande....

Efter att veterinärerna slagit sina kloka huvuden ihop, klämt och känt, lyssnat och mätt tålmodiga Cliff som bara stod snällt på bordet i en timme; så kom de fram till att han kan lida av T4. En autoimmun sjukdom som slår ut sköldkörteln.
Nu ska han gå på Levaxin i 14 dagar så får vi se vad som händer sen. Han ligger lite lågt i hjärtfrekvens vilket tydligen kan orsakas av sjukdomen. Blir han inte bättre så blir det remiss till en specialist.
Jag var tvungen att fråga än en gång om leukemi och annat elände, men han har för bra värden för det.
Idag när vi kom in så fick de dels se hur han ser ut när vi inte medicinerat ödemet samt hans nekroser som han fått på örontipparna där han varit svullen.

Cliff uppför sig otroligt fint hos veterinären. Står snällt och tålmodigt på undersökningsbordet hur länge som helst. Tur i oturen att det inte är Voodoo som är sjuk. Vilket helvete jag skulle haft med henne hos veterinären. Jag har ju svårt att föreställa mig att hon skulle stått lika fint på bordet. Där hade det bara varit att ta fram munkorgen direkt.


Men nu har vi fått tillåtelse att börja träna lite lydnad samt börja motionera honom så smått igen. Bara ödemet försvunnit ska vi ta mig tusen leta upp en lydnadsplan fort som ögat. Jag undrar vem som är mest sugen...

De två andra odågorna har fått plumsa i sjukt tung snö idag. Det hindrade inte den gulare mer långbenta odågan från att jaga räv och vara borta i tio minuter och skrämma skiten ur mig. Sen talade vi allvar i en stund och resten av plumspromenaden avlöpte lugnt.
Idag är det vilodag för alla tre hundarna. Jag ska på föreläsning om rädsla och aggressiva beteenden hos tjänstehundar. Intressant....det är ju tyvärr inte alla som gör som jag och avstår att certa en hund pga tillgänglighet. Kryphål är till för att ta sig igenom för en del mindre nogräknade.....

 

Nu är det bara att inse att säsongen för vinterdraget snart är över. Den närmaste tiden nu är en mellanperiod när det är knepigt med motionen av hundarna. Skidor är i princip uteslutet, cykel är vanskligt och då återstår joggning efter bitvis halkiga bitvis dyngsura leriga vägar.
Tur att man kan släppa busarna i skogen så att de håller igång varandra.


Tideräkningen är fortfarande lite av modellen före och efter Vindelälvsdraget;-)


Vi längtar redan till nästa års drag.

Men nu i sommar ska vi satsa lite på barmarksdraget också. Fast som sagt var så blir det en omkastning i aktivitets schemat för hundarna. Från att ha varit 4 fysträning 2 mentalträning och 1 vila varje vecka så blir det 2 fysträning 4 mentalträning och 1 vila.
Mentalträningen för Brunos del startade igår med övningar som loss, NEJ och varsågod. Han hittade en kampleksak som han hade väldigt roligt med igår så då passade jag på att träna honom lite. Han är mycket duktig med att titta mig i ögonen och invänta varsågod. Lyhörd och ganska lättlärd kille. Inomhus vill säga;-)
Vi får leta efter en kattfri träningsplan utomhus sen, för katter får honom att tappa hjärnan lite.


Annars är skritt underskattat som träningsform. Han tycker det är lite underligt att bara skritta i en timme. Men det är bra träning det också. Faktiskt. Och tokspringa får de göra sammanlagt en timme om dagen ändå utöver sitt aktivitetsschema.

Cliff har inget schema just nu. Ingen lydnad. Ingen motion. Inget bus med kompisarna. Även om han tycker Bruno är en mysig kompis så tillåter inte hans hälsa att de får busa just nu. Bara lugn och ro för hans del. Inte uppskattat alls kan jag ju säga. Det är fan grymt mot hundstackaren! Gränsar till djurplågeri.
Imorgon ska vi till veterinären och fram till dess ska han stå utan medicin. Han har nu även ett ödem under bröstkorgen och i min hjärna klingar det varningsklockor just nu och mitt hjärta gråter...

I morse när jag vaknade upptäckte jag att Cliff ena bakben var dubbelt så tjockt som det andra. Var tvungen att medicinera igen. Ska ringa veterinären och höra hur vi ska göra nu. Han får ju inte äta medicinen när vi ska ta biopsi på honom, men jag måste ju få ner svullnaden för det är ju så obehagligt för honom.
Där han haft sina svullnader på öronen och på huvudet har han fått blåsor som fjällar och pälsen lossnar i stora sjok. På tassarna har han blåsor som svider så han måste ha sockor när han går ut.
Det blev en tung morgon. Jag får en sådan oerhörd ångest när han är dålig. Jag är livrädd för att behöva mista honom. Han fick följa med på den längre rastningsrundan på en timme igår men jag tycker inte att han ska behöva bli dålig av att gå. Vi har ju fått order om att hålla honom i rörelse. Suck.


Medicinen tar bra. En timme efter att han fått sin tablett har svullnaden lagt sig betydligt. Men det syns ändå här hur svullen han är vid senan på vänster bak.


Även framsidan av bakbenet sväller. Det ser väldigt hemskt ut innan medicinen har tagit. Tyvärr har jag inte sinnesnärvaro nog att ta kort innan medicinering.


Så förmiddagen kommer inte att se ut som vi tänkt oss. Nu blir det att kissa hund efter klockan i fyra timmar innan vi kan planera något annat. Trist.


En del var ju lite sugen på att jobba men finner sig i att vänta å vänta å vänta


Bruno njöt av sällskapet igår. Han platsar bra i ligan bland de andra soffpotatisarna.

 

 

Kunde inte motstå att testa Bruno på Nydala hundspår idag. Kanonväder och förmodligen en av de sista chanserna att köra hund.
Hörde att spåret var isigt och snabbt igår så jag väntade tills framemot eftermiddagen så att solen skulle mjuka upp spåret lite.
Det var lite blandad kompott av spår idag. Bitvis mycket mjukt och tungkört, bitvis isigt och totalt livsfarligt. Dessutom så behövs det inte byggas nåt nytt djurhus för försöksdjur i Umeå. Det är bara att använda de totalt intelligensbefriade människorna som går på hundspåret till plågsamma djurförsök istället. De har hur som helst inget existensberättigande. Egotrippade hjärnslöa puckon.


Glad hund i mål efter 8,6 km. Han var jäteduktig vid omkörningar och pinnade på riktigt duktigt. Vi ska bara bli bättre synkade med kommandon så blir det guld. Han var inte riktigt med på noterna när jag ville att han skulle gå sakta eftersom det var stora hål i spåret där miffona gått. Jag vill ju inte att han ska bryta benen av sig ute i spåret.


Mys och kel efter väl förättat värv. Han tyckte det var jätteskönt med stretching efteråt. Skönt att han det förtoendet för mig så att jag kan stretcha honom utan problem.

Hoppas att det finns något spår kvar imorgon så att Voodoo kan få springa ett varv också. Hon tittade långt efter mig när jag packade skidgrejjor men lämnade henne hemma. Cliff har förstått att han inte kan följa med på kuligheterna längre så han lägger sig på sängen och suckar bara när jag packar.

Det går stadigt bättre med relationerna mellan hundarna. Idag kunde jag gå med Voodoo & Bruno tillsammans på en av rastningsrundorna. Skönt.
Första gången jag ska släppa dem tillsammans så får jag väl pula in ett spenkoppsgummi i käften på henne. Då lär hon inte använda tänderna på honom i alla fall. Hon är så egon om leksakerna så hon lär aldrig släppa den i alla fall;-)

 

 

Idag har hundarna haft vilodag

och det uppskattas ju faktiskt ibland av en del;-)

Vi åkte ner till IKEA för att hämta hem Bruno.
En trevlig kille som direkt fann sig i att hoppa in i en främmande bur i en lika främmande bil. Resan hem gick utan problem.
Han är verkligen lika charmig i verkligheten som på bild. Jordens goaste kille som tar livet med en klackspark.


Buren blev en favorit för honom. Han var så söt på kvällen när vi for på jobbet för att ställa buren i min bil istället. Jag gick upp med honom och Sven tog bilen. När Bruno fick se att Sven lyfte ur buren från bilen blev han totalspeedad. Hans bur! Han ställde sig på bakbenen och viftade med framtassarna och pep. Sen snodde han åt sig täcket i farten och försökte vålda sig in i buren.
Han var så nöjd över att få ligga där medan jag jobbade. Kul kille!

Roligt med en hund som är så orädd och framåt. När vi gick över E4 bron så reagerade han inte ett dugg trots att det dundrade långtradare under honom. Cyklister, barn och permobiler är bara roliga. Kråkor är VÄLDIGT roliga. Suck. Nu har jag två hundar med stort intresse för flygfän. Jag antar att han är lika psykad som Voodoo på ekorrar också. Hon total låser sig på dessa flygande råttor bland träden.

Vi hann med att hälsa på Jossa en sväng också. Åka hiss var inget problem heller och alla nya människor är bara presumtiva öronkliare=trevligt.

Den lilla nakna fula hunden som mina hundar är så arg på ansåg han tydligen inte att det var en hund. Han visade samma intresse som för katterna vi sett tidigare. Lite lystet matintresse i blicken;-)

Nu får hundarna ligga i bur i omgångar här. Voodoo och Cliff ska inte träffas än på någon vecka. Voodoo är dessutom så sur och otrevlig i det här stadiet av löpen så Bruno får vänta med att träffa henne ordentligt tills hon blivit sitt gamla vanliga jag. Dvs bara halvgalet bitchig.
Det finns ingen anledning att forscera hundmötena utan det blir under organiserade former som de får umgås första två veckorna. De ska ju leva ihop under fredliga former i framtiden har jag tänkt.

Men som det ser ut i kväll så ångrar jag inte ett dugg att jag tagit hem Bruno. Han blir nog ett trevligt komplement i flocken.

 

Efter våran kompis som ska förgylla tillvaron för Voodoo nu när Cliff inte riktigt hänger med i svängarna.
Det finns ju en risk att vi måste döpa om honom. Han heter Bruno. Det heter min farbror....

Sen är det bara att hoppas att killarna drar jämt. Men jag tror det ska gå bra. Vi får ta det det lite varligt i början bara. Kanske inte det ultimata att ta hem honom nu när Voodoo löper....men jag tror nog att det ska gå vägen. Cliff är ganska resonabel och brukar lyssna på mig. Säger jag att det ska vara fridsamt i hemmet så lär det bli så;-)