Kajsa, Cliff & Bruno

Cliff är betydligt piggare och gladare nu än tidigare. Känns ju lite vansinnigt att hoppas att han lider av T4, men om det är på det viset så kan man ju få ha en glad och knäpp collie även om han ska gå på medicin resten av sitt liv.
Problemet är att ödemet inte vill gå ner. Han ser fortfarande ut som en häst med lymfangit på ena bakbenet. Så länge han är svälld så törs jag varken motionera honom eller träna lydnad. Dessutom är det ett jäkla bök med tabletterna. Vi jobbar trots allt både Sven & jag och hur lätt är det då att pinka hund en gång i timmen. Alternativet är väl att kliva upp före fan själv och ge honom tablett så han är färdigpissad tills vi ska jobba då...inga bra options.


Den andre killen njuter av livet i fulla drag. Allt är lika roligt. Oavsett om det är snöplumsning i blöt tung snö eller långpromenader i kallregnet i två timmar. Hoppas att det ska bli torrare ute så vi kan börja cykla.
Igår fick han gå med Noki. Hon tyckte det var skönt med en kille som inte satt som magnet bakom rumpan på henne. Lilltjoppan är lite trött på alla äckliga hanhundar som bara ska nosa och nosa i all evinnerlighet.
Nästa vecka har jag tänkt börja lite smått att klickerträna honom. Det kan ju bli en utmaning. Det behöver jag just nu så jag får annat att tänka på än det som är negativt eller oroande....