Snabba beslut
Men vad kul det var att köra med en stor dragvillig hund. Och enkelt;-) Tog oss runt på lite drygt 24 minuter. Fem minuter snabbare än på lördagen. Hi hi.
Igår var det medlemsmöte på draghundsklubben. Förundras över hur mycket engagemang det finns bland folk. Jag skulle gärna vilja engagera mig mer, men jag har faktiskt insett att jag inte orkar. Jobbet tar väldigt mycket på krafterna både psykiskt och framförallt fysiskt. Det är fruktansvärt tungt att jobba ensam.
Dessutom har jag hemvärnet som kommer att ta mycket energi av mig i vår och i höst. För att orka vara en någorlunda trevlig sambo och framförallt för att inte ställa mina egna hundar åt sidan som jag gjort i alla år så ställer jag inte upp i samma mängd som jag alltid gjort tidigare. Tyvärr ses det inte med blida ögon från alla håll, utan jag får lätt stämpeln som lat och svikare. Men det är väl skit jag får ta. Nu går mitt välmående före ideellt arbete.
Jag har dystra erfarenheter av hur det drabbar mitt privatliv när jag inte lärt mig säga nej.
Cliff tycker livet är surt just nu. Han har en överskottsenergi som är rent jobbig. Koppelrastning är inte positivt. Dessutom drabbar det Voodoo också. Hon får inte rusa av sig och busa som hon är van vid. Släpper jag henne så kastar hon sig över Cliff och ska ha igång honom och jag får säga till på skarpen åt bägge. Det här har gjort att hundarna numera rastas separat på lunchen hädanefter. Suck.
Under helgen började jag fundera på att förändra mitt liv när det gäller hobby biten. Stora förändringar kanske. Och hälsosamma. Ska sluta röka till att börja med. Och sen kommer (hoppas hoppas) det in en filur i mitt liv inom snar framtid som ska ge mig motivation när abstinensen blir för svår. Han är förhoppningsvis en stor del av mitt nya bättre jag. Hoppas jag. Planer och drömmar ska man ha. Det håller en uppe när så mycket annat håller en nere.
Ett samtal idag tog mig ett steg närmare. Ahhhh. Vad lycklig jag känner mig;-)
Förhoppningsvis ska Cliff vara på bättringsvägen inom snar framtid också. Vi behöver fila en hel del på elitlydnaden om det ska bli någon tävling i år. Skulle ju vara kul att få lyckas med gamle Cliff också.
dålig avslutning
Började med att vakna före klockan för jag hade ont i ryggen. Inte kul. Packade bilen med skidor, hund & annat löst skit. Åkte och hämtade upp syster för att åka på frivillig träff hemvärnet.
Led mig igenom låååånga tal om ditt och datt oroligt stirrandes på telefonen eftersom dotra inte behagade svara på sms. Sjuk av oro över att det hänt ungen något smög jag eller rättare sagt försökte jag smyga ut från föreläsningssalen; vilket inte är så lätt om man är försedd med icebugs. Suck. Tokringde ytterligare några samtal till henne utan resultat...
Stressade som ett tok till Nydala och hann i tid! Vilken prestation. Visserligen hade jag inte hunnit äta men det är väl sånt man får ta då...
Startade en peppad Voodoo som sprang riktigt fint. Blev omkörd av Jossa & Diza (jo ungen levde visst) vid dryga två km och hakade på dem upp till 5 km.
Tog backen i fint tempo, pinnade på över myren och tog mördarbacken i bra tempo. Sen efter mördarbacken när man åkt plant ett tag så kommer det en liten liten backe som jag skulle hurta uppför. Tog i för kung och fosterland för jag kände att vi hade en mycket bra tid på gång. Då small det till i ryggen! Blev ståendes i någon minut utan att ens våga andas för att det gjorde så j*vla ont! Tänkte efter ett tag hur jag skulle lösa det men insåg att det bara var att fortsätta sista 2 km som mest består av utförslöpor. Trodde det skulle gå hyfsat men var tvungen att stanna i utförslöporna för att det helt enkelt gjorde för ont i ryggen.
Jag har sällan hatat min rygg så mycket som jag gjorde idag! Av alla jävla tillfällen var den tvungen att ge upp idag. Kan jag då aldrig få lyckas med något. Surt!!
Stressade tillbaks efter utförd tävling till Skydds-C för att fortsätta diskutera framtida hundverksamhet inom hemvärnet. Vi har brist på hundar och med nya ersättningssystemet så kommer vi att få brist på instruktörer också. Mindre bra. Varken hundtjänstinstruktörer eller hundtjänstbefäl får ha egen tjänstehund längre. Eller får och får. De får ingen hundersättning i alla fall. Knasigt!
Det var lite mulen stämning i bilen på väg hem. Jag var besviken på att det blev knas med min tävling. Syster yster var besviken på vårat kompani som inte rapporterat in hennes timmar för 2009. Det är jättebra med kompetens och hon är mycket duktig i staben men nu tappar vi henne. Snyggt jobbat. NOT! Men då får vi väl fortsätta ha det i staben som det alltid har varit tydligen. Förändring är ju av ondo verkar det som och dessutom kan vi fortsätta ha egna stabsbefattningar som inte finns på andra kompanier.....say no more...
Väl hemma var det bara att gulla med de två duktiga tjejerna som varit duktiga samt gulla extra med stackars Cliff som fått stanna hemma. Jag vill inte ha honom i en bil utan kupevärmare. Jo jag är pjoskig med honom...
Sven fick massera min muskelkrampande rygg sen blev det hett oljebad, kall öl och en bra bok. Nu är jag nästan som en människa igen. Fast imorgon blir det ryggskydd på för jag tänker testa Diza på Nydala för att avsluta min säsong på ett vettigt sätt. Jag behöver det mentalt. Vägrar avsluta med ett misslyckande. Visst det är ingen tävling i morgon...men vem bryr sig. Det är för min skull och inte för någon annans.
Trött men pilsk
Det är fortfarande koppelpromenader som gäller. Igår fuskade vi och hade honom lös på skogsrundan vilket ledde till att han var jättetrött igårkväll. Suck.
Vi är sugna på lydnad både han & jag men jag törs inte riktigt börja träna honom ännu. Jag vet ju att han kommer att flippa ur eftersom han vill så mycket.
Han får hjälpa till med tvätt och städning istället för att aktivera hjärna åtminstone lite.
Han tar det som en fullständig självklarhet att han ska ligga i sängen och jag misstycker inte. Jag var så otroligt rädd att mista honom när han var som sjukast så det blir lite som själatröst att få somna med honom tätt intill.
Det är lite jobbigt nu när Voodoo börjat löpa. Någon vecka till får han följa med mig på jobbet ,men sen får han följa med husse på hans jobb istället. Jag tycker det är lite grymt att låta honom umgås så tight med höglöpande tik. I värsta fall kanske han kan bo hos lillmatte om det blir för jobbigt för honom.
Även om hon låtit Flingan flytta in hos sig så tror jag det skulle gå bra. Cliff är ju ingen större katt älskare, men så länge de inte bryr sig om honom så bryr han sig inte om dem heller. Att han inte drog jämt med Killer var ju för att Killer hade horn i pannan och skulle tukta alla hundar. Flingan är ju en värdig gammal dam numera som knappast skulle ta sig till att tukta hundar. Hoppas jag...
Mer väntan
Har äntligen fått svar på de dyra proverna som vi skickade iväg på Cliff. Alla prover ser jättefina ut; utom ett som ligger lite högt. Det ska inte ligga högre än 25 och ligger på 35 vilket visar på en inflammation i kroppen på honom.
Nu ska vi vänta 10-14 dagar och sedan ta ett nytt prov för att se om inflammationen ligger kvar. Fortsatt koppelrastning men inga mediciner. Blir han svullen igen så ska jag in direkt med honom.
Jag vet inte om jag har flummiga teorier, men jag tänker som så att när han slog i ryggen och fick en utgjutning att det blev inflammerat och att det i sin tur retar nerver i ryggen som ger svullnad i benen. Knasiga teorier kanske och inget som veterinären köper.
Den svullnaden som han fick brukar hundar med dåligt hjärta eller lever få och hans hjärta och lever är helt ok.
Tack och lov så visar inte proverna för autoimmun sjukdom något på honom. Jag var livrädd att det skulle vara något sådant elände.
Nu återstår bara att nervöst stirra ut min stackars hund och kolla så att benen inte sväller samt försöka aktivera hans hjärna för han är sjukt understimulerad nu. Dessutom löper Voodoo och det gör ju inte honom mindre prillig precis. Stackars Miffepiffen.
Det blev ingen riktig dragsäsong för Cliff. Hoppas han får vara frisk så att vi får avsluta dragkarriären ståndsmässigt.
Här är vi på SM 2008 när jag dumt nog åkte först 10 km pulka med Cliff och en timme senare 10 km lina med Voodoo med en låsning i ryggen. Jag var helt borta av smärta och grät som ett barn efter spåret. men Cliff blev svensk rasmästare i alla fall. Lite får man ju offra för meriterna;-)
Ett år till nästa gång
Nu är äventyret över för den här gången. Har inte riktigt hunnit smälta allt som hänt, men träningsvärken skvallrar om att det varit jobbigt.
Resan upp var jobbig eftersom vi kom iväg sent. Sven är numera omdöpt till Snigel av mig & Jossa.
Jag förstår inte hur vi bar oss åt, men vi fick plats tre personer, tre hundar och full packning. Trångt var det!
Fotograf Joakim Blomqvist Vindelälvsdraget.
Sven har fått uppgiften som proffshandler till Jossa & Diza. Han har även fått fungera som allmän serviceman och chaufför vilket underlättade en hel del med logistiken.
Vad skönt det var med fungerande logistik. Vi har haft en bra resa med minimalt med krångel vid växlingar och inga sura miner. Trevligt lag och suveräna lagledare som fick allt att flyta galant. Inga skadade hundar och en del riktigt fina prestationer i spåret.
Jag är jättenöjd med Voodoo. Hon som aldrig gått längre än 8,6 km i vinter sprang 10 km första dagen i tungt före och motvind. Andra dagen lika pissigt väder och ännu tyngre spår även nu 10 km. Tyvärr blev hon påhoppad av tre hanhundar i starten så vi tappade mycket i motivation och hon är nu lite rädd vid omkörningar. Fy fan för hanhundar som flyger på tikar! Riesen som är framme och fjantar är man ju van vid, men Lucky Loosers hund skulle fanimig dängas upp rejält!!! Och husse också som inte bad om ursäkt. Dålig stil. Skithög!
Tredje och sista dagen för mig & Voss körde vi 9,5 km i värsta föret. men vädret kunde vi inte klaga på. Voss tog i lite för mycket i värmen och gick varm så att jag var tvungen att doppa henne i en snödriva. Sista kilometern försökte jag mig på en spurt men hade absolut inga krafter kvar hur mycket jag än ville. Vi måste träna mer både hund & jag.
Fotograf Joakim Blomqvist Vindelälvsdraget.
Men Jossa & Diza gick från klarhet till klarhet och har definitivt inte skämt ut sig. Gud vad duktiga de har varit. Lillungen min som tränat på tok för lite i vinter pga alla förkylningar som hon åkt på visade sig på styva linan ordentligt. Härligt!
Fotograf Joakim Blomqvist Vindelälvsdraget.
Hon fastnade på bild i alla fall. Jag som harvade i de lägre klasserna kämpade på i hagel, drivis och motvind fjärran från ära och berömmelse. Lite av charmen med att kämpa i sönderkörda spår och komma i mål när alla gått hem för dagen. men det är väl kanske moroten för att kämpa mer inför nästa år. Det och att slå Riesen i norr;-)
Jävla Golf!
Kanske en trisslott vore något.....undrar vad som kommer härnäst då. Le och var glad för det kan inte bli värre....
stress är min arvedel
Usch vad allt är stressigt nu! Tokjobbar på jobbet så jag fick sjuk migrän i går eftermiddag. Hann bli så dålig att jag inte hittade hem med bilen utan hamnade på en parkering ett kvarter bort. Kunde helt enkelt inte köra längre...eller vågade inte rättare sagt.
Stressade vidare för att fixa pengar på banken som jag missat att sätta in. Kasta i sig skräpmat på ackord och vidare på MSO utbildning med polisen. Alltid lika roligt. Mycket duktiga poliser som föreläste också. Det gör ju inte ont om man har roligt under inlärningen;-)
Idag blev det fortsatt stress på jobbet, men skam den som ger sig. Jag kommer kanske att fixa det. Det kostar om man vill vara ledig tyvärr.
Sover väldigt dåligt på nätterna nu. Grubblar på allt omkring mig. Hus, ekonomi och en sjuk hund på det. Har fått så många diagnoser av folk så att jag varken vet ut eller in snart. Fick första räkningen för honom igår och imorgon ska han dit igen för nya prover. Någonstans inne i mitt medvetande har jag gjort mig beredd på det värsta och det gör så fruktansvärt ont att ens tänka tanken. Cliff är den hund som stått mig närmast av de hundar jag har haft. Jag skulle vara naken utan honom. Jag måste få andas samma luft som honom för att se någon mening med livet känns det som. Jag borde vara tacksam för de tvåbenta som finns omkring mig.....men Cliff är Cliff.
Ikväll ska vi till huset för att titta till det och dra ner på värmen. Sista elräkningen sved duktigt. Vattnet har tydligen frusit från pumpen och upp till huset och inte inne i huset. Känns kul när jag tokeldat i huset för att jag varit så rädd att det ska frysa sönder där.
Hatar hela situationen med ett hus som kostar mig tio lakan nästa månad. Jag orkar snart inte med min ekonomi. Kan inte dra in på mer kostnader. Och kommer någon och ens antyder vad Cliff kostar just nu så säg det direkt till mig. Jag står för rättgångskostnaderna när jag slagit in näsbenet på dig;-(
Annars har jag bara en ljusglimt i mitt lilla tunnelseende. Hoppas att jag får njuta korta stunder åtminstone.
Jag ska göra det jag kan och lite till;-)
sol ute sol inne men inte då sol i sinne
Stackars Cliff är fortfarande svullen i frambenen. Tabletterna tar inte fullt så bra som de gjorde första svängen. Han är relativt pigg ändå de stunder han är vaken. Han sover ganska mycket och har lagt beslag på Voodoos bur vilket inte direkt glädjer henne.
Vi försöker hålla honom i rörelse med promenader. Han är väl inte helt nöjd med att inte få springa lös. Att bara koppelrastas är inte direkt hans melodi. Det går inte att hålla honom helt stilla inomhus. Han får ju sina tokryck och galopperar för fullt inne i lägenheten. Suck.
Idag är det bara fint ute om man tittar på vädret inifrån. Ute är det kalla vindar och isigt. Inte så kul alls. Och inte blev det ju så mycket skidåkning i helgen precis.
Vi är två som har haft det jobbigt i veckan tydligen. Cliff & jag kapptävlar om att sova mest. I går sov jag tv i tre timmar men lyckades ändå sova hela natten ända till sju i morse. Skönt att sova med en go collie som värmer ryggen på mig. För självklart ligger han ju mellan oss i sängen som det anstår en sjukling;-)
Sjuk igen
Igår började Cliff att svälla i benen igen. Efter en orolig natt där jag klivit upp och känt igenom honom ett par gånger så blev det äntligen morgon så att jag kunde ringa journumret till veterinären.
Vi kör nu med tabletterna igen över helgen så blir det återbesök i veckan igen. Han gnager nästan sönder ena framtassen när den börjar att svälla.
Mellan varven är han pigg och glad och kurtiserar med Voodoo. Annars har han lagt beslag på hennes bur och ligger där inne och trynar. Han är piggare på ögonen men benen är tjocka. I morse innan han fick sin tablett så hade även bakbenen svullnat.
Idag är det kanonväder och verkligen läge för att spänna på skidorna och ge sig ut i skidspåren. Jag tittar på klockan och kissar hund efter klockan. Har definititvt inte lust att ge mig ut i solen. Jag vill vara nära Cliff nu. Voodoo får stå tillbaks ett tag nu. Hon är så vältränad att hon glatt fixar Vindelälvsdraget ändå. Det är värre med mig. Min form kommer att vara under alla kritik. För lite sömn och en stresskvaddad mage.
Jag vill att Cliff ska bli frisk. NU!
Friskförklarad?
Eftersom de inte hittar något fel på Cliff och svullnaden försvunnit så anses han frisk? Han är visserligen sjukskriven till första april. Han ska hållas i rörelse men bara koppelrastas. Tur jag har två stackars hundar att nöta på då;-)
I mina ögon verkar det bara mysko att en hund med bra hjärta, lungor, ryggrad, blodvärden, temp, aptit, avföring ja kort och gott allmänt frisk hund helt plötsligt får elefantben på kort tid. Varför får vi kanske aldrig veta. Nu är det bara att hoppas att det ALDRIG händer igen. Jag fixar inte att ha min lilla hund sjuk. Han står mig alldeles för nära för att det ska vara sunt.
Spelar musik på hög volym för att skingra tankarna. Hoppas hälgångaren sover. Hon höll mig vaken igår natt med sitt hälgångande,-(
Bra skingratankarnamusik...
http://www.youtube.com/watch?v=DM2177pHMT0
Cliff rapport 2
Idag är han ytterst lite svullen på vänster framtass. Jag avstod från att ge honom tablett i morse. Han blir yr av tabletterna och det var väl inte den trevligaste läsning att läsa om dem på FASS.
I morse hämtade han alla mina singlar och visade för husse. Om det var för att påtala att husse skulle spela annat än tråkig morgonradio eller om det var för att få smaka på skinkmackan kan bara Cliff tala om;-)
Han har dessutom fått tillbaks sexlusten nu. Cliff alltså. Inte husse. Eller jo han har väl aldrig tappat sin;-)
Voodoo tycker det är ganska trevligt att bli uppvaktad på nytt av en pilsk gentlemanna collie som biter henne i sidan under promenaderna.
Ska ringa veterinären senare idag och höra hur vi ska gå vidare med mystiska Cliff.
Kollade på youtube hur SM spåret såg ut och blev lite ledsen på ögonen för att jag inte kan vara där. Men nu är det Cliff som gäller och att få honom frisk igen. Vad är väl ett SM när man kan koppelrasta galna hundar på Ersboda i sol och slask...
Cliff rapport
Idag har svullnaden i benen gått ner ordentligt. Vänster framtass är fortfarande lite oformlig men höger börjar se ut som en tass nu. Även svullnaden från knät och nedåt på bakbenen har minskat.
Det var tydligen effektiva tabletter som han fick.
I morse var han samma vanliga Cliff som alltid. Hämtade skor, kortlekar, filtar, spel och tidningar för att få smaka av husses macka. Svårt att motstå de tiggarögonen;-)
Stackars Cliff;-(
Det blir inget SM för mig och Cliff. Igår svullnade bägge hans framben ordentligt. Efter en natt med dålig sömn, grubblerier och oro åkte jag akut in till norskan på Röbäck med honom.
Hjärtat är bra, ingen feber, röntgat ryggraden och hittar inget fel (inget diskbråck), tagit blodprover som såg jättefina ut. Men alla fyra benen är jättesvullna på honom. Hans framtassar är dubbelt så stora som de brukar vara.
Nu går han på vätskedrivande och vi ska på återbesök för att kolla upp mer. Veterinären hade aldrig sett något liknande. Han haltar inte. Han ömmar inte. Han har jättefin blank päls. Aptiten är det definitivt inget fel på. Tur han är försäkrad för det här blir dyrt. Mycket dyrt. Fast det skiter jag i. Huvudsaken är att han blir frisk. Jag går sönder inombords av oro. Stackars stackars millimiffenpiffen.
Hade ju haft funderingar på hundbyte på SM fast jag anser att Voodoo behöver mycket fler timmar med pulkan, så jag får finna mig i att stanna hemma. Men vad är väl en bal på slottet....
våren är här
Men det brukar ju vara så att min födelsedag inleder våren.
Drog en liten minipubrunda i fredags. Syster & jag är för gamla eller för unga för publivet tror jag. Det var sjukt mycket folk ute och alla trevliga pubar var fullsmockade. Jag inser inte alls nöjet att stå som en packad sill rakt upp och ned med min öl i näven och trängas. Jag vill sitta ner vid ett bord och snacka med folk.
Hamnade på jurassic park till slut, men medelålderna var lite lägre än vanligt där, förmodligen för att fler insett att det inte är så roligt att trängas på de andra pubarna.
Eftersom det bara blev två öl så använde jag resterande av mina födelsedags pengar till att köpa ett back on track täcke till Cliff. Det har jag viljat göra länge men inte ansett mig ha råd. Nu tänkte jag att min present inte skulle gå till mat och räkningar; för det var tänkt till något som jag har glädje av. Ett täcke till Cliff har jag glädje av;-)
Men nu är det så att jag kollat upp det där med back on track och tävlingar. Det klassas som doping att använda täcket. 7 dagars karens gäller om man inte har ett friskintyg på att hunden är helt frisk. Så antingen måste jag beställa tid hos veterinären och få ett intyg eller så väntar jag tills efter SM med att använda täcket. Inte för att jag tror att någon skulle orka sätta dit mig. Vi är ju inte direkt något hot för någon på SM. Ensam i min klass med en gammal otränad collie.
Hundarna tränas i djupsnö minst en gång om dagen. Fast den här veckan har jag tänkt koppelrasta Cliff.
Han skulle hoppa upp i kökssoffan och tänkte inte på att köksbordet stod där utan slog i ryggen ordentligt. Han fick som en utgjutning mitt på ryggen och hade ordentligt ont ett par dagar. Nu har svullnaden gått ner och han ömmar bara lite om jag trycker där han slog i. Men han får i alla fall vila sig i form.
För att vara på den säkra sidan så hade jag premiärtur med Voodoo i pulka i lördags. Hon gick den första km innan hon insåg att man kan springa. Gick i alla fall runt på lite drygt 30 minuter på Nydala. Kan vara ett plus om hon fixar pulkan -om det blir SM för henne på fredag;-)
I söndags gick det sämre. Då hade vi tidsträning och jag bara tog slut efter backarna. Orkade ingenting utan lät bara henne lufsa mot mål. Hon hade ju kunnat springa i full fart, men jag vill inte stå och tolka bakom en liten hund så vi slutade på en dålig tid sist i klassen. Men hon var duktig och det är ju huvudsaken.
Jossa och lånehunden Diza placerade sig 10 av 19 på en bra tid. Bara 3 minuter efter ettan. Bra jobbat! Det var tungt att åka. Den nysnö som kom på morgonen ställde till det för nästan alla som åkte. Ingen valla fungerade så man fick verkligen slita sig igenom banan. Jag fick "skejta" i utförsbackarna. Märkligt!
Vi hade Diza hela dagen igår. En mycket trevlig tjej. Det tyckte Cliff också. Han försökte lägga in storcharmen men gav upp direkt när hon svor åt honom. Så vi hade en lugn eftermiddag med sovande hundar som bara koppelrastades på gångvägarna på Marieberg. Skönt.
Jag hoppas att Cliff är i form för tävling på fredag. Annars blir det ett hundbyte om jag får göra så...Tänker inte pressa honom på så tunga banor om han visar det minsta ömhet på ryggen även om han tycker att det går bra att springa fort fort fort
Märklig kväll
En del ligger ju på lur och funderar om jag inte ska ändra mig i mitt beslut om skidåkningen. Hon vill gärna ut i spåren varje dag om hon får.
Sen när hon inser att matte verkligen är lat på riktigt den här gången så försvinner hon bara. Hittade något som såg ut som en liten hund i sängen.
och jodå..går man närmare så ligger det en skyldig liten malle i sängen. Lilla apan!
Fick ett mindre roligt samtal från Jämteböle igår. Flera av grannarna var utan vatten och de funderade om det kanske var en vattenläcka i mitt hus. Skippade middagen och kastade oss i bilen. Det var lååånga 4,5 mil igår. Jag hade jordens ångest och målade upp skräckbilder om vatten som stod dm högt i huset.
Väl framme rusade vi in bara för att konstatera att allt var som vanligt. Möjligtvis lite mer fart på vattnet i köket.
Efter lite skotertrafik och hjälpsamma människor som slog sina kloka huvuden ihop så bestämde vi oss för att stänga huvudkran till vattnet i alla fall.
Tänk vad skönt det är med hjälpsamma grannar! Jag är oerhört tacksam för att de ringer mig. Många guldstjärnor i himlen till Jämtebölefolket.
Idag är det visning ute i huset. Jag fick reda på det med så kort varsel att jag inte hann ordna med skottning. Suck. Hoppas det går bra med visningen i alla fall. Det skulle vara så skönt att få sälja huset och stryka ett streck över det förflutna.
Middagen fick vänta ytterligare för vi hade ett till ärende inbokat. Åkte ner till Husum och köpte lilla Loppan. Hon ska bli min hund- och shoppingbil. Volvon ska säljas så snart som möjligt och Sven får jobbpendla med Sigge. Det är helt vansinnigt att en så fin bil som Sigge bara står och förfaller.
Loppan blir en perfekt bil för mig. Liten, pigg och billig i drift. Hon är lite gammal (-85) men relativt fräsch och snart skattebefriad om de inte hinner ändra reglerna.
Middagen då...jo den intogs strax efter 23 på Max. Kanske inte ett så smart drag med tanke på min hypoglykemi, men det kunde inte hjälpas.
I slutänden en bra kväll trots att det blev sänggående efter midnatt. Hundarna skulle ju rastas och min hjärna behövde den dagliga dosen av FB;-)
vila sig iform
I måndags var jag och körde bägge hundarna på Nydala. Om jag tyckte att de gick fort på Kulla i lördags så var detta ingenting i jämförelse. Jag har aldrig fått uppleva att gå runt 4,5 km på 10 minuter! Vilken häftig känsla! Waoo!
I kväll finns det risk för att jag får uppleva den känslan igen. Vi ska testa en hund som vi får låna till Vindelälvsdraget. Om Jossa inte är frisk nog så blir det jag som får köra henne. Misstänker att hon går ruskigt fort;-)
Annars ska jag roa mig med att få fart på igloon som står på parkeringen. Sigge ska tas i bruk igen. Nu behöver vi två bilar. Det är mycket ett tag framöver.
Vi skulle ner till Strömsund och köpa bil i söndags men det sket sig. I vanlig ordning;-(
En del har inga problem med att tagga ner inomhus. Hon har börjat bli lite galen när vi ska starta på draget. Ylar i bilen och försöker tjuvstarta, hoppar och tramsar. Suck. jag som varit så nöjd med hennes beteende...
och här är orsaken till att hon inte längre uppför sig. Den lata lilla collien är allt annat än trevlig och lugn vid starterna. Dessutom börjar han jalma redan i bilen på väg till spåret. Det låter som hela bakvagnen på volvon håller på att rasa. Inte bara ett hjullager utan allt...
Han tycker draget är den roligaste träningen vi gör alla kategorier. Kul!
