Kajsa, Cliff & Bruno

Körde A-hund i söndags. Tog ut Diza på Nydala spåret och körde i ganska lugnt tempo. Ingen konkurrens tyvärr så hon hade inget att dra på. Tog det väldigt lugnt i uppförsbackarna eftersom jag inte ville äventyra min trasiga rygg. Sjukskrivning är det sista jag har råd med just nu.

Men vad kul det var att köra med en stor dragvillig hund. Och enkelt;-) Tog oss runt på lite drygt 24 minuter. Fem minuter snabbare än på lördagen. Hi hi.

Igår var det medlemsmöte på draghundsklubben. Förundras över hur mycket engagemang det finns bland folk. Jag skulle gärna vilja engagera mig mer, men jag har faktiskt insett att jag inte orkar. Jobbet tar väldigt mycket på krafterna både psykiskt och framförallt fysiskt. Det är fruktansvärt tungt att jobba ensam.
Dessutom har jag hemvärnet som kommer att ta mycket energi av mig i vår och i höst. För att orka vara en någorlunda trevlig sambo och framförallt för att inte ställa mina egna hundar åt sidan som jag gjort i alla år så ställer jag inte upp i samma mängd som jag alltid gjort tidigare. Tyvärr ses det inte med blida ögon från alla håll, utan jag får lätt stämpeln som lat och svikare. Men det är väl skit jag får ta. Nu går mitt välmående före ideellt arbete.
Jag har dystra erfarenheter av hur det drabbar mitt privatliv när jag inte lärt mig säga nej.

Cliff tycker livet är surt just nu. Han har en överskottsenergi som är rent jobbig. Koppelrastning är inte positivt. Dessutom drabbar det Voodoo också. Hon får inte rusa av sig och busa som hon är van vid. Släpper jag henne så kastar hon sig över Cliff och ska ha igång honom och jag får säga till på skarpen åt bägge. Det här har gjort att hundarna numera rastas separat på lunchen hädanefter. Suck.

Under helgen började jag fundera på att förändra mitt liv när det gäller hobby biten. Stora förändringar kanske. Och hälsosamma. Ska sluta röka till att börja med. Och sen kommer (hoppas hoppas) det in en filur i mitt liv inom snar framtid som ska ge mig motivation när abstinensen blir för svår. Han är förhoppningsvis en stor del av mitt nya bättre jag. Hoppas jag. Planer och drömmar ska man ha. Det håller en uppe när så mycket annat håller en nere.
Ett samtal idag tog mig ett steg närmare. Ahhhh. Vad lycklig jag känner mig;-)

Förhoppningsvis ska Cliff vara på bättringsvägen inom snar framtid också. Vi behöver fila en hel del på elitlydnaden om det ska bli någon tävling i år. Skulle ju vara kul att få lyckas med gamle Cliff också.