Kajsa, Cliff & Bruno

Bruno är lite känslig i sin lilla mage. Detta i kombination med hans aldrig sinande intresse för allt ätbart gör att han lite nu och då är risig i kistan.
Han är duktig på att säga till men ikväll var jag inte på hugget och missade hans övertydliga signaler på att det var bråttom!
Sagt och gjort...vad gör man om man är vuxen duktig hund och matte är en flumhelga....jo man bajsar på toan...


den lille stackarn gjorde "på sig" inne på toan....stackars liten. Men här bannas inte i alla fall. Jag skulle förstått att det var bråttom. Synd om!

Lägger in några foton på den enda hund jag har hemma för tillfället. Känns väldigt konstigt och tomt utan Voodoo. Cliff träffar jag åtminstone lite nu och då. Han trivs hos lillmatte men blir fet som en gris där. Mycket godbitar som han inte tackar nej till. Suck!


på en av våra utflykter. Här tillsammans med Paddy.


Lite besvikna för att de inte fick smaka korv. Lite pottisallad fick de slicka från tallrikarna i alla fall.


Hos syrran. Där passar han på att stjäla alla leksaker för Mes-Paddy törs inte säga ifrån och Noki hittar nya i sina gömmor.


Men de kan umgås ganska fint ändå. Även om Paddy ibland tycker att Bruno är dryg.


Du matte! Ska vi inte hitta på något bus istället?!
Han är duktig på att hitta på hyss. Bita sönder saker när jag minst anar det eller stjäla allt ätbart som ligger framme där hemma. Rackarhund!

Har haft en lång, lugn och skön helg mycket i matens tecken. Började redan i torsdags med grillkväll vid Nydalasjön. Midsommarafton var det supergod mat hos syster. Vitlökspate inlindad i lövbiffar som simmade i grädde. Gott!
Igår var det grillkväll hos mig. Invigde min nya fina grill och gjorde grillspett som var hur goda som helst.

Idag har vi latat oss en hel dag Bruno & jag. Han är risig i magen så det blev ingen motion. Vi har bara kört lite klickerövningar med linfrögodis som belöning. Han gör framsteg den lille filuren.


Hoppas han är bättre imorgon så vi kan fara ut och cykla lite. Känner att jag inte orkar sitta inne och häcka fler dagar.

Har haft en lång, lugn och skön helg mycket i matens tecken. Började redan i torsdags med grillkväll vid Nydalasjön. Midsommarafton var det supergod mat hos syster. Vitlökspate inlindad i lövbiffar som simmade i grädde. Gott!
Igår var det grillkväll hos mig. Invigde min nya fina grill och gjorde grillspett som var hur goda som helst.

Idag har vi latat oss en hel dag Bruno & jag. Han är risig i magen så det blev ingen motion. Vi har bara kört lite klickerövningar med linfrögodis som belöning. Han gör framsteg den lille filuren.


Hoppas han är bättre imorgon så vi kan fara ut och cykla lite. Känner att jag inte orkar sitta inne och häcka fler dagar.

Lunchrundan idag gjorde rent av ont! Jag förväntade mig hela tiden att få se min lilla toka komma springande med sin lila freesbe i ett fast grepp.


skogen blev så märkligt tom utan henne....


hoppas hon har det bra däruppe i himlen. Kanske har hon träffat nån fin kille som hon kan busa med och få springa av sig lite energi.

Jag saknar dig så min lilla fina hund!

Det känns oerhört tungt nu när allt är över. Att komma hem med ett tomt koppel gjorde ohyggligt ont.
Skrev en dikt när jag fick ta farväl av min första egna hund Rex....




BARA EN HUND

Grånad nos och mild i blick
några fina år vi ändå fick
nu din sista sommar är till ända
följer troget matte en sista vända
snart finns bara minnen kvar
innan vi dig till sista vilan tar.

Smeker pälsen mjuk som siden
tänker längre bak i tiden
snäll och fin du alltid varit
följt mig vart jag än har farit
nu lockar endast hemmets lugna vrå
du endast korta rundor orkar gå.

Svårt att förstå livets gåta
accepterar men måste ändå gråta
bara en hund men ändå min vän
jag önskar du kunde bli frisk igen
om livet fortsätter på andra sidan för dig
väntar du då lika troget på mig?

BARA DIN MATTE

Helt slut efter bus på lunchrundan


Lilla Toka min


som jag älskar så mycket


med älsklings leksaken


blöt efter promenad under helgens skitväder


Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta...

Har haft en rolig men jobbig vecka i Helsingfors. Huvudet känns överfullt med intryck och information. Lärt mig en del nytt även om jag förvånas över att samma ämnen dyker upp nu som fanns med 2001 när jag var på symposium sist.


Vi höll till på Marina konferenscenter med utsikt över färjorna som avgick till Tallinn och Stockholm. Dagarna var fullspäckade med föreläsningar och kvällarna var det festligheter med god mat och trevligt folk.
Fast den trevligaste människan träffade jag på hotellet ändå. En kille från australien som förgyllde min första kväll. Väldigt trevlig prick som var ute på jorden runt resa och hade mycket att berätta.


Annars fanns det andra trevliga prickar som jag träffade på fikarasterna. Samma intelligenta blick och givande samtal som en del andra deltagare hade...say no more

Väl hemma var det bara att hämta Cliff hos syster, gå vidare till Jossa för att lämna Cliff och hämta upp de andra två.
Mina hundar har skött sig hyfsat bra. Cliff har väl varit lite stökig hos syster och skällt i trapphuset. När vi gick ut tillsammans när jag hämtade honom så var han knäpptyst och skötsam. Lustig kille!
Bruno har bara haft sönder ett glas med sin glada svans och tuktat en pittbull som var kaxig mot honom annars har han skött sig bra. Trodde inte att det fanns så mycket i honom att han ger sig på en pittis. Även om det inte var han som började så blir jag lite förvånad.
Voodoo har lärt sig att göra high five stående på bakbenen. Hon har fått sitta i bur när de haft gäster av naturlig anledning.

Jag har nu beställt tid för avlivning av Voodoo. På onsdag nästa vecka ska hon få springa på de evigt gröna ängarna där inga besvärliga människor kan vara närgångna mot henne. Hon slipper stressen över att träffa nya människor, barn och hundar.
Jag älskar den hunden så att det gör ont och då är det lätt hänt att bli lite självisk. Jag har hela tiden försvarat mig med att hon fungerar med mig och hemma; men jag kan ju inte försvara stressen jag utsätter henne för när hon träffar nya människor. Hon mår helt enkelt inte bra.
Det blir påfrestande för mig också att alltid vara på min vakt och hålla koll framåt, bakåt och åt sidorna för att se så att ingen halvmeterstyp kommer rusande mot oss. Inte lätt när jag bor vid ett dagis. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om hon bet ett barn.
Visst kan jag bosätta mig i skogen och leva isolerad från alla människor så att Voodoo och jag får leva i symbios och ha våra mysiga stunder. För det finns ingen hund som kan vara så go och mysig som hon.
Vi kan ju traggla runt i all evighet med lydnad och spår också även om jag vet att vi aldrig kan deltaga på en tävling. Vi kan också tävla drag på lokal nivå där det inte finns veterinärer som taffsar på henne.
Men hur jag än vänder och vrider på det så är det inte försvarbart att ha kvar henne bara för att jag älskar henne så mycket.
Jag är dessutom helt låst med vilka jag träffar, vilka som ska komma hem till mig och med att lämna bort henne om jag ska ut och resa utan hund. Det är bara Jossa som frivilligt ställer upp på att ta hand om henne. Hon går inte att ha i rastgård heller.
Det är mycket tankar och funderingar och inget lätt beslut att ta. Det gör så fruktansvärt ont att leka Gud och bestämma över hennes öde. Men jag tror att jag gör henne en tjänst som ger henne möjligheten att jaga fotbollar på de evigt gröna ängarna. Utan stress. Utan matte....

Nästa vecka när jag kommer från Finland så ska Cliff få flytta till lillmatte på obestämd tid.
Efter alla tråkigheter som varit och när det inte blev någon foderhund för Jossa så har vi pratat fram och tillbaks och kommit fram till att det är en bra lösning för alla inblandade.
Så småningom kanske tillvaron ordnar upp sig så att hon kan få sig sin drömhund. En kuperad Doberman.



Jossa vill så gärna ha en hund som sällskap hemma och för att ta sig för med att motionera och träna. Cliff trivs inte med tillvaron just nu. Han blir låg när han inser att han inte hinner ikapp de andra två i skogen.
Inomhus hemma fungerar det bra, men jag vill ge Cliff en bättre tillvaro. Jag har ju fortfarande möjlighet att både träffa och träna Cliff om jag vill. Men som det ser ut i dagsläget så har han långt kvar till att vara i tävlingsform. Cortisonet sliter på honom. Han har tappat muskler och är ful i pälsen nu.

Kan vara bra för honom att få 100 % uppmärksamhet hos några som han accepterar fullt ut. Han har dessutom blivit väldigt förtjust i Malik och ser honom som sin nya husse. Skönt!

Jag brukar tänka att allt som sker har en mening oavsett om det är bra eller dåliga saker som drabbar mig. Men ibland är det extra svårt att förstå meningen med saker som sker. Vad är det för mening med krossade hjärtan och grusade förhoppningar. Sorg, förtvivlan och vanmakt. När det drabbar någon som står mig nära så växer tvivlen. Varför?


Men jag gör så gott jag kan för att finnas till och trösta även om det är svårt att hitta de rätta orden alla gånger. Jag är så tacksam för Cliff som har en sån otrolig förmåga att visa empati och anpassa sig efter våra sinnesstämningar. Han ger oss den tröst vi så väl behöver.
De andra två ger mig sysselsättning och faktiskt en del skratt mitt i alltihop.

Haft en tråkig vecka hundmässigt sett. Alla tre hundarna åkte på magsjuka! Mycket nattspring och taskig doft i lägenheten. Kokat ris i massor som hundarna fått äta. Började med att blanda i lite tonfisk och gick sen över till hundmat i riset. Nu är alla tre på bättringsvägen i alla fall. Bruno drabbades hårdast, stackarn. Voodoo har stenkista och var dålig en dag bara.


Men jag håller mig flytande i alla fall. Får se fram emot nästa vecka istället. Då ska det cyklas och tränas lydnad med alla tre. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag har umgåtts mer än vanligt med älsklingsungen min istället;-)