jag blir inte visare...

Jag brukar tänka att allt som sker har en mening oavsett om det är bra eller dåliga saker som drabbar mig. Men ibland är det extra svårt att förstå meningen med saker som sker. Vad är det för mening med krossade hjärtan och grusade förhoppningar. Sorg, förtvivlan och vanmakt. När det drabbar någon som står mig nära så växer tvivlen. Varför?


Men jag gör så gott jag kan för att finnas till och trösta även om det är svårt att hitta de rätta orden alla gånger. Jag är så tacksam för Cliff som har en sån otrolig förmåga att visa empati och anpassa sig efter våra sinnesstämningar. Han ger oss den tröst vi så väl behöver.
De andra två ger mig sysselsättning och faktiskt en del skratt mitt i alltihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0