Mycket och ingenting...
Haft en hel del funderingar om allt och ingenting på sistone. Det är mycket som tål att tänkas på och annat som jag faktiskt inte skulle behöva fundera på...
Måste ringa veterinären i alla fall. Något är väldigt fel med Cliff. Han uppför sig som om han skulle vara dement ibland. Vissa ljusa stunder fungerar allt som det ska. Då är han samma vanliga gamla Cliff och går elitlydnaden så pass bra att jag blir sugen på att anmäla till tävling. Andra stunder är han förvirrad, går in i väggar och blir aggressiv mot hundar och folk. Det tar på psykiskt att umgås med honom för jag lever ju trots allt på hoppet och önskar intensivt att han ska bli helt frisk. Jag tillåter honom att kampa med kopplet som en valp för jag tycker det är så positivt att han vill och orkar göra det. Jag hissnar av lycka när han vill busa med Bruno i skogen och lika glad som jag blir över alla friskhetstecken lika förtvivlad blir jag över att han fortfarande är plufsig och sälformad. Han går inte att lämna ensam överhuvudtaget. Han blir helt förtvivlad om jag stänger honom ute när jag går på toa och när han blir ledsen då hör alla det. Tyvärr!
Han verkar dessutom lida av yrsel eftersom han "klöser" fast sig i golvet ganska ofta. Suck:-(
Har inte gjort någon utvärdering till hundtjänstbefälet angående KFÖ. Vet helt enkelt inte vad jag ska skriva. Får väl delge helt objektivt vad som hänt och inte hänt. Som bekant är det svårt att både skita och hålla igen samtidigt.
Har dessutom tagit ett beslut om att inte vara så jävla diplomatisk jämnt. Om öppenhet och ärlighet efterfrågas så ska jag väl tillgodose önskemålen. Men sanningen kan ju göra ont också. Skjut budbäraren så ordnar sig allt...
Måste ringa veterinären i alla fall. Något är väldigt fel med Cliff. Han uppför sig som om han skulle vara dement ibland. Vissa ljusa stunder fungerar allt som det ska. Då är han samma vanliga gamla Cliff och går elitlydnaden så pass bra att jag blir sugen på att anmäla till tävling. Andra stunder är han förvirrad, går in i väggar och blir aggressiv mot hundar och folk. Det tar på psykiskt att umgås med honom för jag lever ju trots allt på hoppet och önskar intensivt att han ska bli helt frisk. Jag tillåter honom att kampa med kopplet som en valp för jag tycker det är så positivt att han vill och orkar göra det. Jag hissnar av lycka när han vill busa med Bruno i skogen och lika glad som jag blir över alla friskhetstecken lika förtvivlad blir jag över att han fortfarande är plufsig och sälformad. Han går inte att lämna ensam överhuvudtaget. Han blir helt förtvivlad om jag stänger honom ute när jag går på toa och när han blir ledsen då hör alla det. Tyvärr!
Han verkar dessutom lida av yrsel eftersom han "klöser" fast sig i golvet ganska ofta. Suck:-(
Har inte gjort någon utvärdering till hundtjänstbefälet angående KFÖ. Vet helt enkelt inte vad jag ska skriva. Får väl delge helt objektivt vad som hänt och inte hänt. Som bekant är det svårt att både skita och hålla igen samtidigt.
Har dessutom tagit ett beslut om att inte vara så jävla diplomatisk jämnt. Om öppenhet och ärlighet efterfrågas så ska jag väl tillgodose önskemålen. Men sanningen kan ju göra ont också. Skjut budbäraren så ordnar sig allt...
Kommentarer
Postat av: Anna
Lider med dej ang Cliff kraaaaaaam
Trackback