Kajsa, Cliff & Bruno

Har passat på att separatrasta hundarna i helgen. Det är ju lite tidskrävande men de behöver det.

Bruno har varit risig i magen hela helgen så det blev ingen cykling med honom. Han äter allt han hittar ute så det förvånar mig inte. Det gäller att hela tiden ha stenkoll på honom.


Men titta på fåren kan man göra i alla fall. Tyckte lite synd om honom när han varken fick motion eller klickerträning så han fick följa med ner på ängarna istället.

Noki är väldigt intresserad av fåren på ett postivt sätt. Vallhund som hon är.


Det är bara ett får som är nyfiket nog för att komma fram.




fina lamm


Bruno är nyfiken på ett mindre postivt sätt. För fåren i alla fall. Han får nåt lystet i blicken när han kommer nära.


Svansen som en pinne och hypnotisk blick..


men till slut slappnade även han av en stund


Fårvallare blir han nog aldrig i alla fall. Fåren har inget förtroende för honom. Tackan stod och stampade med framklövarna så fort han kom för nära. Noki ansågs som ofarlig.

Nu har jag fått hem min älskade Cliff igen. Han har haft en bra vecka hos lillmatte och blivit bortskämd till tusen.
Jossa har haft stenkoll på hans ben hela tiden för att kolla att ödemen inte skulle komma tillbaks eftersom vi nyligt slutat med cortison åt honom.
Jag kollade också igenom honom och kunde konstatera att benen var fina och torra men sen upptäckte jag att han fått ett ödem under bröstkorgen istället.
Känns inte alls muntert! Nu får han gå på cortison igen.



Första kvällen hemma så ägnade han mig inte ens en blick. Jag var inte vatten värd ens. Men morgonen efter var allt glömt och jag fick ordentliga pusssar & kramar i vanlig ordning. Han vill ju bara stipulera exempel och tala om för mig att det är en urbota dum ide att lämna bort honom när Voodoo är som mest mottaglig. Nu var det ju över för den här gången. Korkad och oförstående matte han har. Stackars Cliff.

Har just upptäckt en miss som jag kan ha gjort vid klickerträningen passiv markering med Voodoo. Måste köra ett pass för att kolla hur jag egentligen gör. Det finns en risk för att jag tänker högt och hjälper henne på traven ibland.
Idag när jag kände av ryggen och ville ha hjälp med att plocka upp en sak från golvet så hade jag bara stollarna att tillgå. Min assistenthund är ju hos dotra än.
Ropade på Voodoo och bad henne om hjälp som jag brukar göra med Cliff. Möttes av oförstående blickar. - Apport! säger jag då för att hon ska förstå att jag vill att hon ska ta upp saken till mig. Då gör hon en klockren liggmarkering! Testade med fler föremål som Cliff normalt brukar plocka upp till mig. Jodå-hon liggmarkerar när jag säger apport. Suck. Måste kasta apporten ute och se vad hon gör med den. Det är skitenkelt att träna hund. Har jag hört....

Läget är stabilt.

Vi tar oss tid att sova middag ibland i väntan på bättre utetemperatur. Den här veckan ska jag börja cykla borta på I20 så att hundarna får chans att springa framför cykeln i expanderlina=högre hastigheter. Ska bara köpa mig en cykelhjälm först. Det kan ju vara en billig livförsäkring.


Anna har joinat mig i slöa eftermiddagsmaraton ibland till hundarnas stora förtjusning.

Den här veckan ser lite lugnare ut än den förra. Ska ut till Jämteböle på tisdag och ta det sista skrotet till tippen. Vi var ut igår och kapade skrot till lämpligare längder för släpvagn.
Imorgon blir det även bankbesök och övertagande av huset. Sen är det funktionärsmöte torsdag och tävlingssekretare på söndag som är på schemat.
Så nu borde jag få tid över till att röja det sista i förrådet också. Nu är det skohorn som gäller för att ta sig in där. Måste bli strängare med att slänga skrot som jag ändå inte använder. Synd att jag ser affektionsvärde i allt då;-)


Var på Kulturnatta i lördags. En hel del riktigt bra musik framförd av bra musiker. Massa olika scener och framträdande överallt. Häftigt arrangemang!


En del musiker är inte bara örongodis;-)


Mycket snygga bilar i farten också. Den snyggaste fick jag inget kort på tyvärr. Otroligt mycket folk i farten överallt.
Vi var nyktra föräldrar på stan. Det fanns en hel del mindre nyktra föräldrar också. Say no more. Tack och lov att vi fanns på plats och fick med oss Olle hem på natten.

Hoppas på att få hem Cliff ikväll. Skulle fått hem honom igår men det blev så sent för dotra så jag hann gå och lägga mig. Kan ju inte uggla hur länge som helst på kvällarna. Jag är ju inte ung längre;-)

"Snodde" en bild från http://hemvarnet.se/613_hvbat/6133_hvkomp/    vilket är mitt kompani;-)

          

Mitt kompani är duktiga på våldsam landstigning och en hel del annat. Nu ska de bli duktiga på att patrullera med hund.
Haft första lektionen i patrullering med hund i kväll. Jag tror det här kommer att bli bra. Det är enkelt att vara instruktör med en duktig och intresserad målgrupp. Kan nöjd luta mig tillbaks helt tillfreds med kvällen;-)

Vilken härlig ryssvärme vi fick! Och vilken energi man får när solen visar sig igen. Det kan ju behövas. Jag har haft noll enrgi när det bara varit mulet och kallt.

Hundarna blev lite slöa av värmen. De är ju lite ovana vid att det helt plötsligt blir 25 grader i skuggan.


Lite tråkigt blir det till slut när man bara ligger och softar.


Till slut får jag en bedjande blick. Matte hitta på nåt då!


Sagt och gjort. Jag packade klövjeväskorna med petflaskor fyllda med kallt friskt vatten. Voodoo & Bruno fick bära klövjeväskor ca 2 kg/hund. Cliff vill jag inte riktigt belasta ännu.


Sen traskade vi upp på toppen på Bräntis. Hundarna tjudrades och vattnades med medhavt vatten. Syster & jag tokfikade och njöt av svalkan. Det blev till och med lite kallt där uppe.


Klick!


Cliff njöt av svalkan där uppe. han var väl lite pipig eftersom han är så erbarmeligt kåt på Voodoo nu.


Bruno var den som var mest rastlös. Måste komma ihåg att ta med ett tuggben till honom nästa gång. Han ville sitta med oss och fika ju.


Lapplisan Noki hittade pinnar att avverka så var hon nöjd.


Paddy var lite avis på Nokis pinnar.


Sen på kvällen när hundarna var nöjda efter utfört arbete så cyklade vi hundlösa efter Nydalasjön och kollade efter en ledig grillplats. Det var mycket folk i farten och nästan alla grillar var upptagna. Hittade till slut en vid en badplats.


Där kunde vi grilla falukorv. Gud vad gott!


Titta på solnedgången.


Dricka några folköl.


och bara njuta tills solen gått ned helt. Härligt liv helt enkelt.

Mindre roligt var det att komma hem och inse att Cliff tokskällde i lägenheten. Hur länge han gjort det vet jag inte. Han är så knäpp efter Voodoo nu. Hon är på 21:a dygnet och tycker han är heljobbig. Jag blir galen på honom. Jossa ska få ta honom ett par dagar för annars kommer jag att strypa honom. Han blir okontaktbar, skällig och inte alldeles snäll heller. Just nu ligger han farligt nära en kastrering om han inte bättrar sig.

 

 

Efter en dryg helg med flyttstök halva lördagen och städning resten av helgen så har jag nu funnit mig tillrätta i rollen som singel. Sven flyttade tillbaks till Östersund.

Igår var det IPO träning på schemat. Tog med Voodoo trots att hon är i löp och inte är helt på hugget. Lydnaden gick riktigt bra och vi fick till en riktigt fin apportering med bara lite tugg och en mycket bra ingång. Som vi har tragglat med denna apportering. Hon är lite flistugg lilla damen och har så otroligt mycket energi att hon glömmer bort ibland hur en IPO ingång ska se ut vid apporteringen.
Skyddsarbetet var jag riktigt nöjd med. Hon fick avsluta med en rondering där hon visserligen grísade lite men i övrigt gjorde ett fint jobb och till och med satt vid anskällningen mot figg.

Cliff fick en snabb genomkörning med fritt följ och fjärr. Han gjorde bra ifrån sig trots att jag haft goluktande Voodoo på planen innan. Nice!
Även Bruno fick komma upp på plan. Provade både sitt och ligg med mycket störning och han fixade det! Glad jag blev då!


Förra veckan var vi på medlemsmöte. Jossa fick gulla med en jättetrevlig border terriervalp och blev hur kär som helst. Hon hade lätt kunnat sätta honom i fickan och ta med honom hem.


Hon är lite valpsugen tror jag;-) Tyvärr reagerade Jossa häftigt på möglet i klubbstugan. Hon fick börja med att ta ut linserna medan vi var där men blev bara sämre och sämre under kvällen. Natten fick hon tillbringa på akuten. Ögonen svällde igen fullständigt och hon hade mycket svårt att andas. Inte roligt alls! Tyvärr verkar hon ärva mina allergier. Jag klarade mig betydligt bättre den här gången. Men nu vet jag att jag ska ta antihistamin innan jag tillbringar någon tid i klubbstugan. Trist men sant.


Nu vandrar hundarna & jag mot nya mål i livet...

                        
Vår och nya tider. Kan lugnt säga att det händer mycket kring mig nu. Att få sålt huset gör ju att en kvarnsten lättade runt halsen på mig. Men samtidigt gör det ont att sälja mitt hus. Det fanns ju en anledning till att jag köpte det.
Den här våren har varit tyngre än någonsin för mig. Inte bara för ekonomin. Det har varit så mycket annat också som tagit av den lilla energi jag hade kvar. När Cliff var som sjukast trodde jag att det var dags att skicka mig på Umedalen för gott. Trodde ärligt ett tag att jag skulle gå sönder. Tyck gärna att jag är sjåpig, men om man har det jag har i "ryggsäcken" behövs det inte mer för att man ska brista.
Familjeangelägenheter, ekonomi, jobbsituation tog för mycket av mig och till slut blev det för mycket. Känslomässigt gick jag in i väggen och blev bara tom. Jag stängde av helt enkelt för att orka leva vidare.

Nu ska jag köra ner huvudet och kämpa vidare. Visst blir det tungt ekonomiskt med lån på huset i tolv år framåt, ensam med hyran och annat. Att rodda tre krävande hundar blir inte heller lätt. Men om jag ska fixa det här måste jag göra det själv. Jag vill kunna träna hundarna med all den tid det tar. Vill kunna åka iväg på möten, övningar och Gud vet vad utan att ta hänsyn till någon annan. Jag vill kunna satsa 110 % på jobbet (jo jag är arbetsidiot) utan att behöva få dåligt samvete för någon annan. För hur det nu är så är det Jossa, övrig familj, hundarna & jobbet ( i nämnd ordning) som ger mig energi att kämpa på. Det finns inte plats för någon karl i mitt liv just nu.

Mer uttömmande än så här tänker jag inte bli. Det får helt enkelt räcka så. Det är tråkigt det som hänt men ibland måste man ta svåra och obekväma steg för att komma vidare i livet.
Det är bara att ta det bästa av det man varit med om, glömma resten och se framåt....

                          
Äntligen sålt det förbannade huset! Nu ska jag bara ut nästa helg och forsla undan mer skrot som vi inte fick med i höstas. Vad skönt att slippa gruva sig över alla sjukt dyra elräkningar, fruset vatten och annat elände.
Visserligen åker jag på att betala dyra lån i tolv år framåt, men jag börjar ju bli van vid att leva på existensminimum nu. Det ska svida om man är dum....

Har haft det lite si och så med hundarnas aktivitets schema förra veckan. Inte lär det bli bättre den här veckan heller. Shit happends!
Bruno har fått klickerövningar och vi övar nu ligg. Han lockar till många skratt. Det är lite Marmaduke över honom. Massa ben och noll kroppskontroll. Söta knäppa hund;-)
Cliff är uppe i det blå men vi har i alla fall kommit en bit med krypet. Fortsätter med klicker vilket innebär en klar förbättring jämfört med tidigare övningar.
Voodoo får vila så länge hon dropplöper. Bara motion för hennes del.


Nu är våren här. I alla fall enligt fåglarna. Jag tvivlade starkt igår på att det var vår. Kallt blåsigt och trist.

Var ut till huset igår och kollade upp vattnet. Som den pessimistiska eller realistiske norrbottning jag är så hade jag inga som helst förhoppningar på att det skulle finnas vatten. Vilken lycka när det skvalade ur kranarna! Äntligen!
Kan ju vara en fördel om det finns vatten när huset ska säljas. Måste höra om de tilltänkta köparna vill bråka om en skoterjävel eller om jag måste fortsätta tjafsa med myndigheter. Ibland är det svårt att hålla sig neutral;-(


Sen blev det att testa om bilburen gick in i golfen. Det var på det beryktade, men det gick!  Måste ju kunna kuska omkring med alla tre hundarna och trafiksäkert ska det vara. Nu är det bara att fixa en grind till bakluckan. Men det måste vänta tills jag skrapat ihop mer pengar.


Cliff kollade att allt gick rätt till samt kollade upp sin nya bilplats. Jo den duger enligt honom. Han får åka längst bak eftersom jag inte riktigt litar på att de andra två kan hålla gaddarna borta från inredningen i bilen. Dessutom är Cliff den enda av de tre som jag litar på att han sitter kvar när jag öppnar luckan bak. Men jag vill ändå ha en grind så att jag kan få bättre genomvädring när bilen står parkerad varmt tex på klubben.

Nu reser vi mot nya mål....