varken söt som socker eller gjord av socker

Idag bestämde vi oss för att trotsa vädret och gå runt Nydalasjön trots att regnet stod som spön i backen.
Cliff lämnades hos lillmatte eftersom det blir lite för långt för honom att gå. Tror ju knappast att det gick nån nöd på honom.


Vi gick ut i lite för högt tempo vilket innebar att jag var helt slut efter 5 km. Då är det inte lätt att bromsa när Bruno ligger på. Han förstår inte alls varför jag går så sakta när jag kan springa i full fart. Han fick ta sig ett litet dopp medan jag hämtade andan och vilade mina stackars benmuskler som var fulla i mjölksyra.


Fördelen med det pissiga vädret var att det inte var så mycket folk efter gångvägen. Just nu jobbar jag med att få Bruno att inte snurra runt runt så fort han blir otålig när jag inte har; i hans ögon; tillräckligt högt tempo.
Känner redan nu att jag kommer att få en brutal träningsvärk.

Jag är väldigt nöjd med dagens pass. Dels för att Bruno passerade sjöfåglar på två meters håll utan att bry sig eftersom han jobbade koncentrerat framåt och dels för att han lyssnade väldigt bra på mina kommandon även vid de fåtal möten vi fick.
Som belöning fick han busa med Paddy och slita lite päls från pälsmonstret:-)
Äckligt blöt blev vi, men det är det värt. Jag känner mig så nöjd efteråt som inte bara såsade bort dagen i soffan. Lite motigt är det ju trots allt att ta sig ut i ösregnet.
Skönt att systeryster är med på galna upptåg och stretar på utan gnöl.


Kommentarer
Postat av: systeryster

Haha, den här gången var det ju jag som kom på det galna upptåget! Nästa gång kanske vi powerwalkar på Bräntis istället, på 3km spåret, om det finns något sådant. Dryga milen är litet häftigt, det tycker mina lår i allafall!

2010-08-22 @ 22:48:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0