lata semesterdagar
Njuter av att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Försöker att ta det lite lugnt fysiskt också men min axel hinner inte bli bra tills jag ska börja jobba igen. Bruno får gå med nosgrimma för att axeln inte ska belastas så mycket. Det får kanske bli ett läkarbesök, misstänker att jag kan ha en muskelinflammation eller något. Tog i lite för mycket på jobbet innan semestern.
Roade mig med att tillverka en grind av vaxduk, gardinstänger och fyra krokar. Tanken var bra och den blev hyfsat fin, men nu står där en rejäl grind istället. Bruno anser att där jag är ska han också vara. Lite vaxduk hindrar knappast hans framfart då...
När vi varit på en småkall bluesfest på stan och mina smaklökar fått invigas i Irish Coffeens underbara värld så bestämde vi oss för att fixa egna Irish Coffe efter grillningen hos mig. Hundarna tycker det är trevligt med grillkvällar. Alltid är det något som tappas på golvet och ingen av de fyra är ju nödbedda när det gäller mat precis.
Jag tränar hundarna några stunder varje dag och som omväxling till den vanliga träningen kör jag lite "frustrationsträning". Att sitta tyst och still och titta på kossbarn & grisar är jobbigt för bägge.
Att bar gå över "min" träningsplan är också jobbigt för bägge fast av olika anledningar. Cliff vill jobba, Bruno vill springa.
Som avslutning har vi gått upp till starten på Nydalaspåret och bara haft tråkigt. Jobbigt för alla tre. Jag får träna mitt tålamod och humör. De får inse att motionspår inte behöver betyda att man ska skrika sig hes och kasta sig i kopplet. Inte ens om det kommer en cykel. Jag har haft såna problem med Cliff och hans evinnerliga skällande från det att han insett att vi varit på väg till ett motionsspår tills vi gått i mål. Nu vill jag ha tysta hundar. Energin ska de slösa i spåret och inte innan.
Även om jag fick tag på en billig pall på Myrorna för Cliffs rehabträning så kör vi lite skrittande i skog också. Dels för Cliffs träning, men även Bruno kan ju få inse att han har en bakdel som kräver lite särskild kontroll. Bruno fick vara med på lite pallträning härom dan, men det slutade med att jag vred mig av skratt och inte kunde fortsätta.
Det märks att vi tränat mycket liggövningar innan. När jag tog fram pallen så började han jättefint och ställde bägge tassarna perfekt på pallen men sen blev det fort och fel i vanlig ordning. När han skulle upp andra gången så skyndade han sig att få upp alla fyra tassar på pallen och lade sig ner med benen ät alla håll och kanter. Så synd att kameran inte var med!
Utomhus går det väldigt bra med pojkarna. Inomhus går det sämre. Cliff känner väl av att han inte är helt hundra i kroppen och Bruno har ingen farstu. För allas trevnad så får de turas om att ligga i sovrummet med en grind i dörröppningen. De är fram och hälsar på varandra med jämna mellanrum, men Cliff slipper bli omkullsprungen av en galen Bruno. Då blir det inga sura miner. Skönt!
Roade mig med att tillverka en grind av vaxduk, gardinstänger och fyra krokar. Tanken var bra och den blev hyfsat fin, men nu står där en rejäl grind istället. Bruno anser att där jag är ska han också vara. Lite vaxduk hindrar knappast hans framfart då...
När vi varit på en småkall bluesfest på stan och mina smaklökar fått invigas i Irish Coffeens underbara värld så bestämde vi oss för att fixa egna Irish Coffe efter grillningen hos mig. Hundarna tycker det är trevligt med grillkvällar. Alltid är det något som tappas på golvet och ingen av de fyra är ju nödbedda när det gäller mat precis.
Jag tränar hundarna några stunder varje dag och som omväxling till den vanliga träningen kör jag lite "frustrationsträning". Att sitta tyst och still och titta på kossbarn & grisar är jobbigt för bägge.
Att bar gå över "min" träningsplan är också jobbigt för bägge fast av olika anledningar. Cliff vill jobba, Bruno vill springa.
Som avslutning har vi gått upp till starten på Nydalaspåret och bara haft tråkigt. Jobbigt för alla tre. Jag får träna mitt tålamod och humör. De får inse att motionspår inte behöver betyda att man ska skrika sig hes och kasta sig i kopplet. Inte ens om det kommer en cykel. Jag har haft såna problem med Cliff och hans evinnerliga skällande från det att han insett att vi varit på väg till ett motionsspår tills vi gått i mål. Nu vill jag ha tysta hundar. Energin ska de slösa i spåret och inte innan.
Även om jag fick tag på en billig pall på Myrorna för Cliffs rehabträning så kör vi lite skrittande i skog också. Dels för Cliffs träning, men även Bruno kan ju få inse att han har en bakdel som kräver lite särskild kontroll. Bruno fick vara med på lite pallträning härom dan, men det slutade med att jag vred mig av skratt och inte kunde fortsätta.
Det märks att vi tränat mycket liggövningar innan. När jag tog fram pallen så började han jättefint och ställde bägge tassarna perfekt på pallen men sen blev det fort och fel i vanlig ordning. När han skulle upp andra gången så skyndade han sig att få upp alla fyra tassar på pallen och lade sig ner med benen ät alla håll och kanter. Så synd att kameran inte var med!
Utomhus går det väldigt bra med pojkarna. Inomhus går det sämre. Cliff känner väl av att han inte är helt hundra i kroppen och Bruno har ingen farstu. För allas trevnad så får de turas om att ligga i sovrummet med en grind i dörröppningen. De är fram och hälsar på varandra med jämna mellanrum, men Cliff slipper bli omkullsprungen av en galen Bruno. Då blir det inga sura miner. Skönt!
Kommentarer
Trackback
