Kajsa, Cliff & Bruno

Har kommit hem från det bästa läger jag varit på hittills. Fruktansvärt trött och seg men kanonnöjd med veckan.
Att ha mig som kartläsare är kanske en dålig idé. Efter två felkörningar och 7 mil extra så kom vi fram till lägret vid niotiden på söndagkväll. Lite trötta och sega efter 87 mils bilresa men på bra humör ändå.
Installerade oss på rummet och lyfte in all packning, rastade hundar (igen...) och umgicks med glada Gemdalare tills det var läggdags ( eller kanske lite längre ).


Jossa fick vara hundvakt ett tag vilket hon gärna ställer upp på. Här med en jättetrevlig gammal collieherre som var med på lägret.

På måndag var det dags för skogsövningar. Vi skulle spåra. Hamnade med ett glatt gäng och instruktören Magnus Svensson ute i en regnblöt skog.
Lade ett appell liknande spår till Cliff fast med svårare vinklar och något längre än appellspåret. Två apporter + slut och lite godis i spåret. Tänkte att han skulle få ett roligt spår eftersom han inte spårat i skog sen i höstas. Jag har ju bara lagt hårda spår till honom den här säsongen.
Jossa lade ut ett spår till Bruno. Ett vanligt appellspår fast hon fick lägga lite korv i spåret för att göra det lite lättare.

Hade en trevlig väntan medan spåren fick ligga och fick lära känna lite nya människor och surra en massa hund. Den biten har jag saknat!
Vi började med Brunos spår som legat i drygt en timme. Jossa fick låna ett par handskar eftersom vi trodde att han skulle ligga på hårt i spårlinan. Snyggt påsläpp med en hund som spårade som om han aldrig gjort annat. Handskarna behövdes inte. Han spårade i lugnt sansat tempo utan att dra i linan. Korvbitarna i spåret sket han i för spåret var roligare. Han markerade alla apporterna men hade inte tid att ta upp dem. Han är ju en väldigt nyfiken kille och stannade några gånger för att vädra och lyssna vad som hände vid fikabasen men satte ner huvudet och spårade vidare direkt efteråt.
Man ska nog aldrig ha förutfattade meningar om hundar. Jag var glatt överraskad över Brunos insats. Kul!

Jossa fick sen spåra med Cliff och jag följde med bakom även denna gång. Han började spåra bra men vinden hade vänt så han fick vind från första apporten och gick in i sökfunktion istället. Vi stod bara stilla och lät honom inte gå vidare förrän han satte ner nosen igen. Då tog han resten av spåret väldigt fint och klarade även av de svåra vinklarna mycket bra. Det är så roligt att se Cliff i spåret för hans lilla vita svanstipp blir så frenetisk när han hittar en apport.
Glad och nöjd över bägge killarnas insats kunde vi styra kosan tillbaks till Stigmansgården för lunch.


Stigmansgården är en ganska sliten anläggning men med riktigt fin omgivning. Jag åker inte på läger för att leva lyxliv utan för att träna hund, så för mig spelar boendet mindre roll.

På eftermiddan skulle vi åka in till Karlsborg för att inhandla lite frukost och en del annat. Då startade inte Jossas bil för bilar behöver tydligen tankas ibland. Reservdunk fanns i bilen, men den var förstås tom. Fick lifta in med ett glatt tjejgäng så det löste sig i alla fall.

Karlsborg är förövrigt en jättefin sommarstad så dit tänker jag återvända för lite semester någongång. Åkte runt en dag för att kolla in den lilla staden med fästningen och allt annat fint där. Man kan ju inte bara träna hund;-)

Tisdag-onsdag hade jag Jenny Wibäck http://www.vovpedagogik.se/diary_56.html som instruktör. Teori blandat med praktisk träning. Fick mycket nya ideer och tips och framförallt en nytändning för fortsatt träning av bägge hundarna. Körde igenom de moment med Cliff som jag haft problem med. Finns ju ingen anledning att ta de moment som fungerar.
Eftersom man sitter och tittar lite när de andra tränar så får man så mycket hjälp och tips på andra problemlösningar också. Jag vet inte hur det är för andra människor, men jag lär mig nästan mer av att se när andra tränar för då kan jag koppla av på ett annat sätt och bara fokusera på det som sker på plan.
Dessutom får jag se andra personligheter träna hund och även hundar med andra egenskaper som svarar olika på olika belöningar och korrigeringar.
Tycker väldigt mycket om Jennys tänk och inlärningspedagogik. Synd att vi bor så långt borta. Skulle gladeligen ta lite mer lektioner med både Cliff & Bruno.


Bortsett från getingar så fanns det väldigt mycket andra små varelser på lägret. Massor av små grodor överallt. Men det är bra; då är det en frisk miljö där. Grodor är väldigt känsliga för miljöförstöring.

Torsdag-fredag hade jag Cina Bengtsson som instruktör http://www.boxerpag.se/  Hon har samma tänk om hundträning som Jenny så det passade mig väldigt bra.
Fick väldigt bra träningstips av henne när det gäller rehabiliteringsträningen av Cliff. Många aha-upplevelser blev det också när vi tittade på när de andra tränade.
Hon fick kolla in vårat fria följ noggrannt för att se hur Cliff använder sin bakdel och min fundering angående Cliffs beteende i lydnaden fick en förklaring. Han har tappat inte bara muskler utan och kontrollen över bakbenen vilket förklarar hans frustration när vi jobbar. Han vill ju göra rätt men kan faktiskt inte göra det. Här ska skrittas mycket i skogen med lilla collien. Dessutom blir det mycket "pallträning" med honom.


Bruno tycker det är skönt att vara hemma igen...

Bruno har inte varit med under lydnadspassen. Jag passade på att träna honom att sitta uppbunden bredvid lydnadsplan. Han har tränats lite på kvällarna och Jossa tog ut honom när hon kände sig träningssugen. Han har haft ganska roligt på lägret med alla människor och hundar. Men en vecka utan fysträning kan knappast skada. Vi tar igen det sen;-)

Jag har inte riktigt hunnit smälta alla intryck och allt nytt jag lärt mig. Lite synd att jag nästan inte tog några kort under lägret. Har bara suttit och sugit i mig som en svamp av allt nytt som finns att veta. Men det känns roligt att jag fått en nytändning för fortsatt träning. Träningsloggen för fjärren är kanonbra!

Och för er som säger att collies är mesiga tanthundar-ni skulle fått vara med och sett alla duktiga collies som gick otroligt fint i ösregnet på blöta planer. Lix!


Ok att en del kan tyckas lite sjåiga...men han är ju lite speciell:-)


Vilket otroligt jobb "Gemdalestanten" lagt ner för oss valpköpare. Jag förstår inte hur hon bär sig åt...fixa lite läger, baka lite fikabröd och däremellan fixar hon lite meriter på hundarna och svänger in till Danmark för att tävla lite lydnad. Det är ofattbart helt enkelt. Jag är så lyckligt lottad som har en Gemdaleshund!