Livet på en pinne!!!
Herregud vad livet är underbart ibland!! Varit på Nydala hundspår och tok kört hund lite. Jag har aldrig någonsin åkt 8,6 km så fort! Strålande sol, klarblå himmel, -6 grader, bra vallat och glada hundar.
Det var tävling på Nydala för de som är så galna att de åker utan hund...man kan tydligen göra det.
När mina galna hundar hörde speaker rösten så ansåg de att nu är det tävling och då ska det gå fort fort fort.
Jag hade ett öde att komma iväg utan handler hjälp. Cliff skrek i högan sky, Voodoo var taggad hon också.
Väl iväg så kan jag lugnt säga att jag inte tog ett stav tag de första 5 km. Jag hann helt enkelt inte. Jag hade fullt sjå att hålla balansen och fick ibland ta tag i linan för att få bättre balans. De första 5 km på hundspåret är flackt, kurvigt och mycket roligt för hundarna. Tänkte att det skullel bli skönt med uppförsbacke så att jag fick hämta andan lite och få ner farten. Jo hej ba! Jag fick visserligen jobba lite uppför, men inte så att det gjorde mig svettig i alla fall. Utför gick det om möjligt ännu fortare.
Jag försöker köra så att linan ska vara sträckt hela tiden och anpassar min fart efter hur hundarna jobbar. Idag var det bara att stå på. Usch vad fort det gick. Jag skulle förmodligen hamna på minus om det utdelades stilpoäng och proffsen skulle skratta sig harmynta åt min stil. Eller stil och stil. Jag står bredbent och vinglande och jobbar som tusan för att inte stå på öronen i kurvorna. Nåja alltid glädjer jag väl någon med min kråkflaxar stil.
Nu är hundarna glada och nöjda. Det gick bättre än väntat att köra med en knask hanne och en löptik. Cliff arbetade som aldrig förr och låg i och fyllde ut hela selen så fort han hörde en annan hund. Det gäller ju att impa på sin tjej ju:)
Nu känns det lite lättare med samvetet i alla fall. Tur att vi ska träna på gymmet ikväll. Även om hundarna har jobbat bra så har jag behov att fysträning. Idag var det mer mental träning för min del. Tungmuskeln är väl den som jobbade mest. Svårt att hålla tungan rätt i mun. Ha ha ha
Det var tävling på Nydala för de som är så galna att de åker utan hund...man kan tydligen göra det.
När mina galna hundar hörde speaker rösten så ansåg de att nu är det tävling och då ska det gå fort fort fort.
Jag hade ett öde att komma iväg utan handler hjälp. Cliff skrek i högan sky, Voodoo var taggad hon också.
Väl iväg så kan jag lugnt säga att jag inte tog ett stav tag de första 5 km. Jag hann helt enkelt inte. Jag hade fullt sjå att hålla balansen och fick ibland ta tag i linan för att få bättre balans. De första 5 km på hundspåret är flackt, kurvigt och mycket roligt för hundarna. Tänkte att det skullel bli skönt med uppförsbacke så att jag fick hämta andan lite och få ner farten. Jo hej ba! Jag fick visserligen jobba lite uppför, men inte så att det gjorde mig svettig i alla fall. Utför gick det om möjligt ännu fortare.
Jag försöker köra så att linan ska vara sträckt hela tiden och anpassar min fart efter hur hundarna jobbar. Idag var det bara att stå på. Usch vad fort det gick. Jag skulle förmodligen hamna på minus om det utdelades stilpoäng och proffsen skulle skratta sig harmynta åt min stil. Eller stil och stil. Jag står bredbent och vinglande och jobbar som tusan för att inte stå på öronen i kurvorna. Nåja alltid glädjer jag väl någon med min kråkflaxar stil.
Nu är hundarna glada och nöjda. Det gick bättre än väntat att köra med en knask hanne och en löptik. Cliff arbetade som aldrig förr och låg i och fyllde ut hela selen så fort han hörde en annan hund. Det gäller ju att impa på sin tjej ju:)
Nu känns det lite lättare med samvetet i alla fall. Tur att vi ska träna på gymmet ikväll. Även om hundarna har jobbat bra så har jag behov att fysträning. Idag var det mer mental träning för min del. Tungmuskeln är väl den som jobbade mest. Svårt att hålla tungan rätt i mun. Ha ha ha
Kommentarer
Postat av: Anna
Du har en liten utmaning i min blogg.........
Trackback
