Kajsa, Cliff & Bruno

Lydnaden med Cliff gick ju över förväntan bra i måndags och för att göra det hela ännu bättre så gick han kanonfint även idag.
I måndags körde jag igenom samtliga momenten från eliten med varierande resultat, men det är ju bra att veta vad vi behöver slipa på.
Han behöver en hel del träning på rutan, apportering med dirigering samt vittringen (nä!). Positivt var att han gjorde en tiomässig fjärr trots att jag utmanade ödet och tog ut avståndet till tjugo meter istället för femton. Äntligen har vi börjat kommunicera med varandra och inte förbi varandra som tidigare.
Måste även träna lite med hans tjuvstarter på inkallningarna. Men det ser jag som ett angenämt problem. Hellre en hund som är pigg & het än en döing på plan.
Platssittningen & platsliggningen var ju ett kapitel för sig.
Om vi börjar med sittningen...Att han satt kvar så länge som han gjorde är ju en bedrift. Torsten på ena sidan som börjar titta lystet på honom (Katti vad har du för hund?!) och Paddy på den andra sidan som helt fräckt kliver upp och går emot honom på styva ben. Han satt klistrad tills alla förare (utom jag som i min egna lilla värld missat att tiden var ute) gick tillbaks till sina hundar. Då lade han sig ner av lättnad.
Det blir ju lite konstigt att träna då alla är på olika nivåer. Det var bara Cliff som hade sin förare utom synhåll. Jag är nöjd att han klarade sig så pass i alla fall.

Platsliggningen gick bättre. Stort plus är att han var absolut tyst. Inte ett enda gnäll. Där har IPO lydnaden gett bra resultat. Han är betydligt tryggare i de moment där jag lämnar honom nu.

Sen är det ju inte lätt att vara ensamt korthår tillsammans med alla dessa pälsmonster. Briarder, briarder, briarder var vi än ser så är det briarder! Och så Paddy som pälsmässigt är nästan likvärdig. Undrar om Cliff & Martin kände någon viss samhörighet. Moahahaha.

Dagens lydnad gick också riktigt bra även om jag klantade mig och glömde vittringsapporterna hemma. Man kan ju inte ha allt i huvudet ju..
Cliff hade samma höga motivation i alla moment och fixade rutan på första försöket och gjorde en fjärr som var 10+.
Även krypet går framåt om än jävlitt snett & ofokuserat.
Idag var det dessutom Bordercollies med på plan. Skönt att han äntligen släppt sin osäkerhet mot dem även om han vill ha lite koll på var de befinner sig. De kan ju vilja tugga på honom. Suck!
Valde att avstå platsliggningen med honom och körde Voodoo istället. Hon behöver det bättre.

Voss lydnad gick stötvis.....snacka om antingen eller. När hon går bra då går hon riktigt bra men sen är hon totalt hjärndöd mellan varven. Där kan man snacka om att hjulet snurrar men hamstern är död.
Insåg att jag måste plocka bort kampen som belöning och ge godis oftare. Hon lägger in turbon lite väl mycket och blir okontrollerbar. Allt går fort. Mycket fort. Det gäller ju att veta vad man belönar i den hastigheten. Dessutom pallar inte min rygg med att kampa med damen. Det känns som om jag åkt genom kornkrossen eller nåt. Massage är kanske nästa moment att lära henne. Först får hon slita sönder skulderpartiet på matte och sen får hon tassmassera:)
Men lydnaden för behörighetsprovet börjar sitta. Nu är det bara gruppen och skotten vi måste öva. Skotten lär ju bli ett kapitel för sig. Det kan ju ta sin tid. Fan att det måste vara 6 mm!! Fast det är väl det som är meningen. De ska ju lyda även om de går upp i drift.....och man kan ju lugnt säga att hon går i gång på alla cylindrarna om hon hör en pisk....blää

                                           
Ohhh så skönt!!! Nästa pass är först imorgon kväll. Ha ha ha

                               
Cliff är dessutom stans nöjdaste hund ikväll. Våran lilla fjäll lämmel har kommit hem från Norrbotten.
Hon har dessutom mage att visa bilder från Dundret. Nädå! Inte har jag hemlängtan....