Kajsa, Cliff & Bruno

Har landat lite efter resan till Blåkulla:)
Idag har jag till och med lekt lite huslig och röjt det värsta i lägenheten. Lika bra att lägga undan alla mattor. Den som säger att korthårshundar inte fäller kan få komma hem till mig och städa!
 
Idag var det Cliff som fick skogsrundan tillsammans med Noki. Kul för honom att få leka med en tik som inte dänger upp honom hela tiden. Han uppskattade verkligen att få leka med Noki och uppförde sig mer som en hundvalp än den lite gubbiga hund han blivit.

                            
Här anser han att inkallning betyder max hastighet och använd matte som bromskloss.

Synd att det är lite pittigt ljus i skogen. En bra kamera hade ju inte heller varit dumt. Idag hade det varit massor av tillfällen att få roliga kort på dogsen (och oss med för den delen).
Tack och lov att jag hade mina bigbauta nokiastövlar. Det packade skoterspåret håller på att ge upp med vårvärmen och helt plötsligt befinner man sig i något hål med snö upp till skrevet. Mysigt värre!
Våra intentioner om att gå Nydala runt med hundarna har vi lagt på hyllan för tilllfället. Det är inte alls kul att gå efter snömoddiga gångstigar. Det gör ont i hela kroppen efter ett tag. Känner dessutom av skulderpartiet efter att ha tränat kast med liten Voodoo....Jag tänker inte bli skyddsfigurant i alla fall. Usch vad det tar på ryggen att leka med en kampglad iller!

                                      

Att inte träna är också att träna...Voodoo har fått så pass mycket förtroende för annan människa än matte att hon till och med kan somna en stund. Det hade aldrig hänt för ett år sedan. Även om hon träffar syrran en del så blir det ju inte att de umgås riktigt. Vi har ju oftast alla fem hundarna med och med pojkar som inte gillar varandra och två knäppa tikar som vi definitivt inte släpper ihop så blir det lite si och så med umgåandet. (Vilken svenska...skyll på att jag är halvfinne/skåning).

Idag fick syrran & Voss chansen att umgås ordentligt. Vi slängde helt enkelt in den lilla lilla Nokin i bur. Hon får ju nästan torgskräck den lilla lappjäntan i en stor Atlas 100.

Saknar dotra en hel del. Även om det ibland känns jobbigt med alla skor i hallen och att lägenheten känns som en ungdomsgård samt att jag förväntas stå för markservice åt x antal tonåringar så saknar jag de bitarna i alla fall. Sen hade det inte varit så dumt att få åka hem över påsk. Norrbotten är fan så mycket finare än Västerbotten just nu!