vilken ynnest!

Peppad till tusen och fylld av en massa information efter en helg på F21. Vilket privilegium att få ta del av dessa oerhört duktiga människors kunskap.
Hela helgen har gått i frisökets tecken både teoretiskt och praktiskt. Söket är ju annars något som jag knappast sysslat med överhuvudtaget. Jag lär nog aldrig börja med tävlingssök heller. Jag har lite svårt för att det bara är lydnad ute i skogen. Mer cirkuskonster och egentligen ett prov på hur lydig hunden är och inte hur duktig den är på att hitta människor efter eget huvud.
Men när vi så småningom kommer att börja jobba med frisökande hundar inom hemvärnet så är raka skick bara kosmetika.
Vi fick se några av stamhundarna i arbete i skogen, lära oss lite grunder samt sista dagen träna egna hundar. Jag valde gruppen som skulle köra markeringar. Vi försökte dela upp oss så att vi fick med oss något från varje grupp hem till klubben.
Tog ut Voodoo och tränade backa ut från fig samt skallmarkering. Det gick lysande mot all min förväntan. Hennes kamplust övervinner hennes sociala osäkerhet och det är inget som helst problem att skicka henne ensam ut i skogen till en fig. Kul!!! Där växte mitt självförtroende åtskilligt och det behöver jag verkligen.

Hela helgen var kanon bra. Trevligt folk, bra instruktörer och god mat. Boendet var väl kanske inte femstjärnigt men det är väl pittoreskt att sova i ullunderställ och mössa nerstoppad  i en sovsäck som ska klara lite minusgrader. Jag kunde nog ha supit till lite mer så hade jag inte frusit så förbaskat, men jag är ju så vetgirig och ville inte vara i dåligt skick på lektionerna.

Fick också träffa pappa Chepri. Äpplet faller inte långt från päronträdet. Nog syns det vem Voodoo brås på alltid. Leia & Billie är mer lik på mamma Zelda både i sätt och utseende.

Väl hemkommen trött och slut, ovan som jag är vid kylan (-20 i Piteå när vi for hem) så kom jag hem till en lägenhet som luktade nybakta bullar. Jossa hade bakat bullar och inte nog med det. Hon hade gjort ett storkok med kyckling gryta och ris så att jag fick till några matlådor. Hon är jordens underbaraste unge. Vem kan hon ha ärvt det av...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0